28 februari 2013

Fastnade visst vid...

...symaskinen. Sambon hade rensat ut ett par fleecetröjor. En var i sådan där tjock och mjuk fleece så den tog jag förstås hand om. Ja, inte till mig själv alltså utan till att sy hundtäcken av. Säg nu inget om att jag har massor av täcken till hundarna redan för det vet jag, men det kan aldrig bli för många. Dessutom är det svårt att köpa täcken som sitter bra. I alla fall till Elvira. De är oftast alldeles för stora framme vid bogen. Måste köpa kantband imorgon så det blir lite finish på det hela.

Dottern och jag firade Maria-dagen med varsin semla medan sambon var på after work.

27 februari 2013

Lyllos mig

Lyxgänget med lediga onsdagar hade bestämt att träffas för gemensam promenad på förmiddagen. Och den här dagen såg verkligen lovande ut med strålande sol och ett par plusgrader. Plötsligt hörde min bror av sig. Han var på väg åt mitt håll med valpen och då passade det ju bra att även han fick följa med på promenaden. Perfekt träning för en valp, att umgås med 10 hundar av varierande karaktär. Det gick jättebra. Så himla bra att den galna valpen var alldeles slut efteråt och sov i flera timmar:). Kanske vill de hänga med flera gånger.

Efter att ha rakat nosar, tassar, klippt klor, städat och tvättat kände jag att jag med gott samvete kunde sätta mig ute i solen och njuta en stund. Solens värmde skönt, fåglarna kvittrade och jag och hundarna njöt.

När dottern kom hem åkte vi till stan och köpte ett par nya byxor till henne. Det var liksom lite akut då hennes favoriter hade gått sönder. Som av en händelse blev det visst byxor även till mig...

26 februari 2013

Inte svårt alls

Vissa dagar är det inget svårt alls att åka hem på lunchen och gå ut med hundarna. Idag tog vi en kort prommis i skogen vilket är mycket mera värt än en koppelpromenad. Riktigt skönt var det. På kvällen träffade jag bästis C för gemensam promenad och hjälpte även till med kloklippning. Har också hjälpt dottern med några sommarjobbsansökningar.

25 februari 2013

Då var det dags igen

Måndag och arbetsdag. Ville hellre vara ledig när solen strålade så fint. Hade i alla fall ridhusträningen att se fram emot på kvällen. Men när det väl var dags hade jag ingen lust alls att ge mig iväg. Det var ju jättekallt. Eller i alla fall -9. Dessutom är inte suget så stort när man har varit iväg på tävling båda dagarna i helgen.

Åkte ändå. Byggde bl a upp en start från ett av helgens lopp. Det var en sådan där fartdödarstart för Winnas del och jag vill träna på att få till byten som gör att hon inte känner så. Hon var jätteladdad och inte alls så där seg som hon oftast är på tävling. Det kändes jättebra. Jag har bestämt mig för att jag ska träna korta övningar/stunder med henne för att hon hela tiden ska behålla glädje, fart och viljan att vara med. Det kändes som om vi lyckades med det idag.

Elvira var också laddad till tusan. Satt och skakade i starten och det var inte för att hon frös :). Även hon satte övningarna fint. Det blev alltså en bra träning trots att jag själv inte var speciellt taggad från början.

24 februari 2013

Solen har visat sig

När nu solen äntligen valde att visa sig kände jag ett trängande behov av att ta med alla hundarna till skogen. Fick trevligt sällskap så vi var fyra människor och 10 hundar som njöt av det fina vädret.

Rallylydnadsdebut

Så var det då dags att debutera på tävling i en annan gren än agility. Det kändes lite ovant att vara ovetande om hur saker och ting går till. Det kändes också ovanligt att det var så tyst runt omkring. På agilityn är det alltid ett himla liv med skällande hundar, högtalare och pratande människor. Här hörde man knappt ett skall. Ännu mindre en pipleksak eller några höga rop vare sig av glädje eller besvikelse. I alla fall kändes det bra när jag hade gått banan. Ja, förutom att vi förstås hade med momentet sitt-stå, som ju är det vi inte kan riktigt. Vi hade startnummer 13 så vi hann med att titta på en del andra ekipage innan det var vår tur. Jag hann faktiskt också titta på både Carina och Lotta som tävlade på en annan bana.

Så var det vår tur. Winna kändes lagom taggad och jag var inte det minsta nervös. Fast precis när vi stod vid startskylten kände jag faktiskt hjärtat klappa några extra slag. Det gick dock över lika fort. Vi gick in och gjorde så gott vi kunde. Allt kändes bra utom sitt-stå som tyvärr inte funkade. Hon satte sig direkt efter att hon hade ställt sig upp. Men vi brydde oss inte om det utan gick vidare. Jag pratade mycket och berömde henne hela tiden och hon hade superfin kontakt. Jag kände mig riktigt nöjd när vi gick i mål.

Efter lång väntan var det dags för prisutdelning. Först den andra nybörjarklassen. Både Lotta och Carina blev godkända. Knappast förvånande. Men Carina och Kajsa fick ihop 96 poäng (av 100 möjliga) och kom på tredje plats. I debuten. Det ni!

Så var det vår klass. Att vi skulle bli godkända trodde jag nog men hur mycket poäng skulle vi få ihop? Jag visste att det var 10 poängs avdrag på det missade momentet men resten då. Jo, vi fick ihop 90 poäng. Alltså inte ett enda avdrag på resten av momenten. Fatta hur nöjd jag är. Helt galet fantastiskt faktiskt. Helhetsbedömingen löd "Bra kontakt, bra samarbete". Vilken härlig inledning på en ny tävlingskarriär. Och vad roligt att vi var tre från Söderköping som debuterade och alla fick höga poäng, 90, 93 och 96. Wow!

23 februari 2013

Plåster på såren

Det bidde ingen vidare bra dag. Elvira vaknade med en krångelmage. Jag fick ringa min agilityvän och säga att vi inte behövde åka så tidigt till Kungsör utan vi sköt fram det ett par timmar så vi skulle komma lagom till small-klasserna. Efter lite kräks, vila och mat mådde Elvira bra igen och hon fick följa med till tävlingen. När vi kom visade det sig att sista hoppklassen för medium var kvar så Elvira fick trots allt köra ett lopp. Kanske tycker ni nu att jag är en dålig matte och att hon inte borde ha fått vara med. Men jag har varit med om den här magen ett tag nu och det fungerar vanligtvis så att hon mår bra när det där kurret väl har passerat. Hon var hur pigg och glad som helst och har inte visat några mera tecken på att må dåligt på hela dagen. Det larviga är bara att jag ändå behandlar henne lite varsammare än vanligt. Vill inte pressa henne utan kör så försiktigt så. Det fungerar dock inte så bra att göra på det viset. Hon förstår inte vad jag menar utan frågar och klistrar sig fast alternativt tar hinder på egen hand. Så vi diskade oss.

Winna då, hon mådde ju fint i alla fall. Men ännu en ny arena med nytt underlag... Hon var i alla fall inte lika tveksam som i Väsby så det var ju positivt. Dock blev det inte många rätt. Tre lopp ledde till tre disk. Tunnlar är ju kul, men varför ska man välja rätt ingång? Men shit happens som någon sa. På't igen bara. Imorgon kör vi rally.

Min agilityvän är snäll. Hon hade virkat en fin fleecedyna till mig. Den fick bli plåster på såren på denna dag.

22 februari 2013

Bad utan sim

Jag och min kollega var på ett kundbesök i Vadstena idag. När vi åkte därifrån var vi på väldigt gott humör. Det hade inte så mycket med våra egna affärer att göra utan snarare kundens enormt positiva attityd och stolthet gentemot företaget. Han berättade med värme i rösten om hur företaget hade utvecklats och det märktes att han trivdes oerhört bra med att jobba där. Det är sådan skillnad på företag på mindre orter jämfört med företag i storstäder. På den mindre orten känns allt gedignare på något sätt och just den där stoltheten träffar man sällan på i en storstad. Där är det mera genomströmning av personal och liksom självklart att företag växer och frodas.

Kvällen har jag ägnat åt att fräscha upp pudlarna. De är nu båda nybadade och luktar gott. Skulle behöva klippa Theo men vet inte när jag ska hinna. Imorgon är det agilitytävling i Kungsör och på söndag rallylydnadstävling i Katrineholm.

21 februari 2013

Årsmöte och andra plats

Hittade en sådan fin gammal bild på Theo. Det var på den tiden han hade bollar på benen och långhåriga öron. Jag gillade honom verkligen i den frisyren men nu är han lite mera manlig som Carina brukar säga:).

Idag var det årsmöte på klubben. I vanliga fall brukar det vara väldigt få som dyker upp när det är någon typ av medlemsmöte så jag fick en smärre chock när det visade sig vara trängsel i stugan. Förra året blev jag och Elvira årets aktivaste agilityekipage men det här året räckte våra resultat bara till en andraplats. Bara och bara förresten. Jag är faktiskt väldigt nöjd med den insatsen. I synnerhet som vår tävlingssäsong slutade redan i början av september.

20 februari 2013

Genrep

Eftersom jag var ledig i måndags var det bara att pallra mig iväg till jobbet idag. Jag fick trösta mig med att det var kallt och blåsigt och att det var skönare att vara inomhus än att gå långa skogspromenader. Dessutom har dottern sportlov den här veckan så hundarna har sällskap hela tiden och det känns jätteskönt.

På kvällen var det dags för rallylydnadsträning och det här tillfället fick väl ses som genrep inför helgens tävling. Jag tog med alla tre hundarna även om jag egentligen borde ha lagt all tid på Winna. Jag hade faktiskt inte hjärta att lämna de andra hemma. Winna var lite överladdad i början men mot slutet gick det bättre. Theo var sugen men numera niger han snarare än sitter och fuskar sig igenom det mesta med glädje. Den glädjen saknar jag däremot hos Elvira även om hon absolut vill vara med och träna. Hon föredrar definitivt agility.

Eftersom jag inte kände mig färdig när träningen var över och jag dessutom märkte att Winna och jag hade lite dålig koll på vänsterspiral åkte jag hem, plockade fram koner, ställde upp dem på gatan och tränade vidare. Då gick det riktigt bra. Det vi är sämst på är nog SITT-STÅ, men vi har några dagar till på oss. Vi har definitivt gått framåt när det gäller LIGG-GÅ RUNT som var lurigt tidigare. På söndag gäller det att gå igång henne lagom mycket så att det där övertaggade går ur men inte så mycket att hon blir trött i huvudet...

Avslutar kvällen med chailatte och Greys Anatomy.

19 februari 2013

Elvira

Jag skrev ju för ett litet tag sedan att Elviras mage strulade igen. Efter det bottennappet har hon faktiskt mått bra. Hon äter som hon ska, är gladare och magen kurrar inte. Hoppas nu bara att det var ett tillfälligt återfall som kom efter löpet och att hon får fortsätta må som en prinsessa.

Det trodde jag faktiskt inte

Jag har ett par goretex-kängor som jag tycker väldigt mycket om. Tyvärr känns de ganska utslitna nu och modellen finns inte längre att köpa. För ungefär en och en halv månad sedan hittade jag ett par av liknande i nyskick på Blocket. Jag betalade kängorna och säljaren skulle skicka dem med Posten. Tiden gick men inga kängor dök upp. Jag mailade och hon sa att hon hade skickat dem så jag väntade lite till, men inga kängor kom. Jag ringde och hon lovade att kolla upp vad som hade hänt. Sedan hörde jag ingenting, fick inga svar via mail och när jag försökte ringa var telefonen avstängd. Det kändes inte så hoppfullt utan jag började inse att jag nog hade blivit lurad.

Då skrev jag ännu ett mail och hotade med att göra en polisanmälan. Väldigt snabbt fick jag svar med massor av ursäkter och snack om att hon hade glömt sätta på adresslappen och att hon nu återigen hade skickat kängorna. Jag vill ju gärna tro gott om människor så jag bestämde mig för att ge henne ytterligare några dagar. Och hör och häpna! Idag låg de i brevlådan. Plötsligt händer det, som man brukar säga. :)

18 februari 2013

Hemma

Jodå, det fanns en del att köpa trots allt...

Och så kan man ju undra varför man åker till Ullared, sover över och tror man handlar billiga saker? Då kan jag berätta att det mest av allt är en rolig utflykt som man gör tillsammans med andra som också tycker det är roligt. Hur ofta får man chansen att umgås och prata med tre tonårstjejer? Hur ofta umgås jag med mina "icke-hundvänner"? Hur ofta tar vi oss tid att spela kort tillsammans? Javisst, det kostar några kronor. Men det gör ju å andra sidan allt man hittar på. Vi har haft trevligt och mysigt tillsammans. Dessutom var det hur lugnt och skönt som helst inne på GeKås både igår och idag. Jättekonstigt. Ibland kan man knappt komma fram med kundvagnen bland alla människor och får stå i långa köer men inte den här gången.

17 februari 2013

Ullared

Kommer vi vara med på tv eller inte? Det får ni se framöver. Här avslöjas inga detaljer. Inte heller om vad som handlats eller hur mycket pengar som gått åt. Kan bara säga att som vanligt har det blivit en kasse eller två trots att jag egentligen inte behöver något. Efter morgondagen blir det nog någon till :). Vi har långt ifrån hunnit igenom alla avdelningar och inte heller affärerna runt omkring...

16 februari 2013

Linköping - Valla ridhus

Tävlingsdags igen. Är det inte lågsäsong nu? Det känns som om vi tävlar var och varannan helg. Det är ju inget jag är ledsen över direkt :). Speciellt inte när det är i Linköping, bara fem mil bort, och dessutom på eftermiddagen.

Det var bara klass 2 idag och alltså bara Winna på startlinjen. Elvira var med och hejade tillsammans med ett helt gäng klubbkompisar. Vilken härlig sammanhållning vi har i Söderköpings brukshundklubb!

Agilityklassen började med att Winna tog fel tunnelingång och vi blev diskade. Det var ju lite tråkigt förstås men bara att köra vidare. I hoppklassen tog vi revansch och fick till ett nollat lopp. Det räckte till en tredjeplats!! Loppet kommer här:



Jag tycker hon springer på riktigt bra i stora delar av loppet. Synd att hon dog lite när vi skulle trampa runt ett hinder. Där tappade vi pinnen (det var bara två stycken). Men det är ju i sådana sekvenser vi måste jobba på förbättring.

Väl hemma är det skönt att slappa i soffan till Mello. Tätt intill varandra och så nära matte som möjligt.

15 februari 2013

Fredagsgott

Det ser ju sunt ut, eller hur. Och gott som tusan. Med grädde och vit choklad ihopsmält till en sås blev det ännu godare, men kanske inte lika sunt längre:).

Sonens kompisar har idag hoppat bungy jump, 134 meter upp i luften. Fattar inte hur de vågade. Modigt. Sonen var modig på sitt sätt och struntade i det.

14 februari 2013

Mina hjärtan

Alla hjärtans dag! Vi firar det inte särskilt stort, men lite extra uppmärksamhet är ni värda, vart och ett av mina hjärtan. Min sambo, min son, min dotter, min dvärgpudelpojke, min mellanpudelflicka och min sheltieflicka. Jag älskar er alla av hela mitt hjärta.

Men det finns flera därute, som står mig nära, som jag bryr mig om, som är värda att uppmärksammas. Men hur ska jag kunna få med er alla här. Jag skriver ju inga namn. Men alla ni familjemedlemmar och vänner av olika slag - jag är så glad att ni finns, jag uppskattar er och tycker så mycket om er. Hoppas ni har haft en fin alla hjärtans dag! <3<3<3

13 februari 2013

Jag och mina tre små troll

Ibland är mina lediga onsdagar helt inbokade med saker som ska göras, eller människor att umgås med. Jag gillar det. Jag gillar också att ha onsdagar helt obokade. Att bara vara ledig tillsammans med hundarna. Det här var en sådan obokad dag. Det är ju förstås inte så att jag bara gör ingenting, men jag kan välja. Idag valde jag en underbart skön skogspromenad, bara jag, Theo, Elvira och Winna. Och vi njöt alla tre. Ingen jakt, inget dåligt humör, inte ens ett möte med någon. Vi var alldeles ensamma i skogen. Theo var piggare än piggast och sprang lätt mest av alla hundarna. Långt framför oss andra och tillbaka igen. Gång på gång. Man blir lycklig av att se honom sådan. Sedan valde jag att vara lite nyttig också, typ med att bädda rent, tvätta fyra maskiner, handla, laga mat...;)

12 februari 2013

En riktigt fet tisdag

Semlor, semlor, semlor. Kan man få för många? Ja, kanske. I alla fall kan man bli väldigt mätt i magen efter att ha provat tre varianter under dagen. Men gott var det förstås. Den sista sorten intogs hemma hos min bror med familj. Kul att se lille Bison (deras valp). Han växer så det knakar. Jag är lika glad varje gång jag möter valpar att jag inte har någon hemma. Söta att se på, roliga och gulligt busiga, men ack så jobbiga:).

11 februari 2013

Genomklämda hundar

I samband med Theos månadsbehandling fick Yvonne känna igenom även Winna och Elvira. Det känns viktigt att veta att hundarna är i bra form och inte har ont någonstans. Theo mådde riktigt bra utifrån hans förutsättningar. Elvira var mjuk och fin i kroppen och visade inte på någon smärta. Winna hade en liten känning i ryggen. Inget stort eller allvarligt och inget som ska behandlas på annat sätt än att hon ska stretchas. Vid Theos nästa behandlingstillfälle ska hon kännas igenom igen och förhoppningsvis har det släppt tills dess.

Senare på kvällen var det ridhusträning. Jag är fruktansvärt trött på att träna i ridhus nu. Hundarna äter skit mest hela tiden. Winna är knappt kontaktbar när hon går med näsan i backen. Jag längtar så jag kan dö efter gröna gräsmattor. En fräsch inomhuslokal skulle också funka. Finns det ingen rik människa som kan sponsra hundnördarna här omkring med en fin träningshall? Rent träningsmässigt gick i alla fall hundarna bra båda två.

10 februari 2013

Skönt...

...att vara hemma igen <3

Lagtävlingar

Jag har aldrig varit med om maken till bra tävling. Fatta hur skönt det är att inte behöva stressa på morgonen. Vi sov till halv åtta ungefär. Gick en sväng med hundarna. Duschade och gjorde oss i ordning. Åt en smarrig hotellfrukost. Allt i lugn och ro. Vid halv tio åkte vi till tävlingsplatsen och bar in stolar och burar, gick ytterligare en promenad med hundarna och vid halv elva var det dags för banvandring.

Det är lite jobbigt att tävla med både en small- och en mediumhund eftersom man då ofta måste hålla två banor i huvudet (de tävlar parallellt på två banor) och det dessutom är stor risk för att starterna krockar. En annan i mitt mediumlag har samma dilemma vilket innebär att vi även måste anpassa oss till deras starter vilka i sin tur...osv, osv. Men det brukar lösa sig på ett eller annat sätt. Så även idag.

Elviras gjorde två fina nollade laglopp. Extra glad var jag över hopploppet som kändes sådär riktigt, riktigt bra som det bara gör någon gång ibland. Synd att det inte blev filmat. Det är så bra att ha som pepp när man är i en dålig period och känner att det mesta går dåligt. Det mest fantastiska var att vi lyckades göra bakombyte vid tunnel i båda loppen utan någon tvekan från damen. Fatta det ni, som vet vilka problem vi har med det. Så himla skönt att åka hem med den känslan i kroppen. Tyvärr räckte det som vanligt inte till någon SM-pinne. Varför kan inte vi alla lyckas hålla ihop samtidigt någon gång? Nu börjar det kännas väldigt kärvt att hinna få ihop tre pinnar till.

Winnas insats var väldigt avvaktande och tveksam. Hon kändes faktiskt väldigt inte som hon. Hon som är så glad i människor blev tveksam inför domaren (i båda loppen). I hopploppet gick hon ur slalom för hon tyckte domaren stod för nära. I agilityloppet tittade hon misstänksamt på honom när vi ställde oss i starten. Hur konstigt som helst. Jag har annars trott att det är större risk att hon ska springa fram till domare och funkisar för att hälsa glatt. Vi tog oss i alla fall igenom hopploppet med fem fel på hinder och en hel del tidsfel. Agilitylopppet nollade vi även om inte tiden var fantastisk. Jag antar att det helt enkelt beror på att hon är lite miljöovan och behöver få mera rutin. Faktum är ju att hon inte var speciellt förtjust i ridhusen heller till en början. Inte ens att träna i. Nu tränar hon glatt. Ska bli väldigt intressant att se hur hon beter sig nästa helg när vi ska tävla individuellt i Linköping. Jag bad förresten domaren att hälsa på henne och ge henne en godisbit när tävlingen väl var över. Då tvekade hon minsann inte :).

9 februari 2013

Kvällstävling

Så här glad har jag känt mig idag. Sovmorgon en tävlingsdag hör inte till vanligheten. I synnerhet inte när man dessutom ska resa till Stockholm, eller för att vara noggrann, Upplands Väsby. Tävlingen för small och medium började inte förrän kl 19. Passade mig alldeles utmärkt. Tävlingen gick i Stockholms Hundsportcenter och det har varit underbart att tävla inomhus där det är varmt och skönt, hyfsat rent och på en fantastiskt bra matta dessutom.

Bra förutsättningar alltså. Inte hjälpte det tyvärr. Elvira hade en klisterdag men agilityklassen kom vi ändå runt med en del fel. Tror vi hamnade på 17 plats. Hoppklassen hade ett riktigt klurigt slut där väldigt många diskade sig. Det hade jag stenkoll på hur jag ville lösa och det gjorde vi också. Tyvärr alldeles för tidigt i loppet. Missade visst hälften, haha. Så det kan gå. Det var länge sedan jag glömde banan så grovt. Inte mycket att göra åt, men lite synd var det allt.

Nu övernattar vi på Scandic och kollar ifatt på Mello. Imorgon blir det sovmorgon igen. Tävlingen börjar inte förrän 10.30:). Då är det lagtävlingar.

8 februari 2013

Och så var det fredag igen

Härliga, underbara fredag. Det är så skönt varje gång arbetsveckan är slut. Synd bara att man oftast är så trött. Jobbade i Linköping men åkte hem vid 15-tiden. Jag slutar ju faktiskt tidigt på fredagar, men det känns som om det var länge sedan jag kom iväg "i tid". Mötte upp dottern på stan i Norrköping och gick runt där ett tag. En tröja (till henne) blev det stora inköpet. Sedan åkte vi hem och fixade till en tacopaj. Imorgon bär det av till Stockholm och agilitytävlingar. På lördagen är det individuella klass 3-lopp för mig och Elvira. På söndagen är det lagklasser för både Winna och Elvira. Håll tummarna för att vi får till några SM-pinnar.

7 februari 2013

Göteborg tur och retur

Kändes sådär när jag vaknade 04.30 i morse och konstaterade att det hade snöat en hel del under natten. Väglaget var alltså inget vidare. En resa tur och retur till Göteborg var inget jag längtade efter men två kundmöten stod på schemat. Ett på förmiddagen och ett på eftermiddagen. Däremellan sisådär 2,5 timme att slå ihjäl. Det blev ett besök på Ikea och lite fika. Var hemma igen vid 21-tiden. Då kändes det väldigt skönt att ta ut hundarna på en promenad och få röra på mig lite. Nu är jag så där galet trött och längtar till sängen. Imorgon ska jag återigen till en kund och jobba. Det skulle ha varit väldigt skönt att få vara på kontoret istället.

6 februari 2013

Orolig

Min Vira har ont i magen igen. Jag har känt det komma krypande. Hon petar i maten, ser ledsen ut, busar inte med Winna och en del andra små tecken som visar att allt inte är riktigt som det ska. Idag var en sådan där dag när magen kurrade och kurrade. Skönt att jag var ledig och inte hade något inbokat. Vi tog det lugnt, låg i sängen och kollade ifatt på Mia på Grötö. Vartefter lugnade magen ner sig. Då blev jag en elak matte och tog tag i något som skulle ha gjorts för länge sedan, nämligen att klippa henne. Nu ser hon åtminstone ut som min Elvira igen.

Vi åkte till skogen en stund också. Då blev de lyckliga alla tre. Faktiskt blev det till och med lite bus. Kvällens rallyträning gjorde mig riktigt glad. Jag tog bara med mig Winna för jag kände att vi verkligen måste förbereda oss för tävlingen som faktiskt närmar sig med stormsteg. Hon var så duktig min lilla tjej. Jag är imponerad över hur snabbt hon lär sig trots att vi inte tränar överdrivet ofta. Det är bara jag som behöver lära mig att bete mig rätt också.

Saknar...

En del dagar saknar jag min son extra mycket. Idag är en sådan dag...

4 februari 2013

Fel vecka men ändå

Jobbade i Linköping igen. Jäklar vad halt det var på hemvägen. Den snön som drällde ner idag kändes ganska onödig. Det var ju så torrt och fint.

Trots att det är fel vecka blev det agilityträning. Det var ett par som saknades i den här veckans grupp så då fick vi hoppa in. Vi körde en hoppbana, klass 1, så det var bara att ösa på. Kul.

3 februari 2013

Bråviken

Vi har haft en härlig dag på Bråvikens is. Solen strålade och det var hyfsat vindstilla. Vi fick till och med dottern med oss. Jättemysigt. Lite korvgrillning fick vi till också.

Sambon åkte långt på skridskorna.

Skälltin gapade mest hela tiden på isen. Hur får man tyst på henne? Det enda som funkar är godismutor.

En som fiskade utan att få napp. Fast rastlösheten tog vid efter två minuter så det kanske inte var så konstigt att inte fisken hann dit.

En del fick jättestora fiskar ;)

Inte lätt att se något med luggen i ögonen.

Detsamma gällde Jill.

Theo hade bättre koll.

Efter tre timmar ute var det en trött liten Theo på hemvägen.

Avslutade dagen med att bada båda puddelutterna. Inte till deras glädje kanske men absolut till alla andras.

2 februari 2013

Trångt

Det är trångt i soffan när det är Mello på TVn. Alla vill vara med.

Kalas, Ikea, Mello

Var bjudna på kalas på förmiddagen. Lite snärjigt för jag tog lång sovmorgon. Fördelen med förmiddagskalas är förstås att man hinner göra något efteråt och idag innebar det Ikeabesök med vännen C och våra döttrar. Jag hann faktiskt ut en liten sväng med hundarna i solskenet också.

Shoppade inte något speciellt men såg till min stora glädje att Lucy Dillon hade kommit ut med en ny bok. Kollade direkt om den hade kommit ut även på Storytel och det hade den. Ingen tvekan om vilken bok jag ska lyssna på nästa gång alltså. Om någon inte vet vad Storytel är så kan jag berätta att det är en app som man kan ladda ner till telefonen/datorn för att lyssna på ljudböcker. Det är min absoluta favoritapp och jag lyssnar på böcker mer eller mindre alltid. För 169:- i månaden kan jag lyssna hur mycket jag vill och det är det definitivt värt.

Idag drar Melodifestivalen igång och det gillar jag. Kul att ha något roligt att se fram emot på lördagkvällarna några veckor framöver.

Lite av varje

Installationen av Windows 8 lyckades. Känns roligt och nytt men jag har en hel del att lära. Gränssnittet är väldigt anpassat för läsplattor och touch-skärmar men lär man sig bara lite kortkommandon blir det klart lättare än med musen. Extra nöjd blev jag när jag kollade in priset på operativet idag, vilket var 2499:-. Skaplig skillnad mot gårdagens 279:-.

Avslutade dagens arbetspass med after work på kontorshotellet. Trevligt. Jag gillar vårt kontorshotell mer och mer. Vi har verkligen fått till en bra stämning. Stannade inte så länge då Winna hade simtid i Norsholm. Det gick bra. Hon är så duktigt, lilltjejen.

När sambon fyllde år fick han filmen Hamilton 2. Har hört en hel del negativ kritik och hade alltså inte särskilt höga förväntningar när vi nu på kvällen började titta på den. Jag tyckte inte det var något fel på filmen. Den var absolut värd att se.