SM för alla 2020 Agilityklass

Den var verkligen inte lätt, den där agilitybanan i SM för alla. Winna satte den i ett tidigt skede, och på film så det var i alla fall skönt. Även om kontaktfältet ser lite tveksamt ut så fick det bli den filmen jag skickade in. Hon fick ett par chanser även inomhus men då fick vi inte till det och jag ville inte pressa henne att springa fler gånger.



Med Arya blev det många försök. Massor av fint men någon hoppad balans, någon hoppad gunga, vägran på tredje sista hindret, en rivning, ja lite smått och gott innan vi till slut fick till ett hyfsat lopp som jag hoppas kommer dömas som nollat. Jag var så trött att benen knappt bar mig och Arya hade definitivt inte samma klös som vid tidigare försök, men loppet hamnade i alla fall på film i sin helhet:).



För Yoshi var banan definitivt alldeles för svår och jag hade inte ens tänkt springa banan i sin helhet med honom, men så gjorde vi ett par försök ändå. Det blev tillkrånglat och lite fel, men han fick ett filmat inskickat lopp han med. Är så himla nöjd med t ex slalomingången som han gjorde jättefint.



Nu får det bli lite vila från agility och nästa gång ska det springas något lätt, gärna en hoppklass ett. Och för Yoshis del ska vi backa bandet vad gäller balansen till att lägga på matta och godismaskin. Vi är liksom inte riktigt där ännu för att springa balansen i bana med en sned slalomingång direkt efter. Kul har det i alla fall varit med det här initiativet SM för alla. När vi nu inte fick åka till Ystad och springa "på riktigt" blev det här en väldigt trevlig ersättning. Tack för det Svenska Agilityklubben!

SM för alla

Veckan som gick var det en hel del träning på SM-banan för att få till nollade lopp med alla tre hundarna. Winna behövde jag förstås inte träna så hårt med för hon satte banan på första försöket. I lördags sprang vi inne i LarsA-hallen, vilket var alldeles ljuvligt svalt jämfört med värmeböljan ute. Även här gjorde Winna det hon skulle direkt, duktig liten tjej.



Arya och jag fick jobba lite hårdare innan vi lyckades nolla men hon är ju så otroligt rolig att springa med.



Yoshi hade lite svårt med slalomingången men gjorde massor med fina nästan-lopp. Och när han äntligen satte slalom lyckades han lite längre fram ta en tunnel istället för ett hopphinder så det gick helt enkelt inte. Därefter var han så trött i huvudet att det inte gick att springa mer med honom. Lille plutten vad klurigt det kan vara ibland.



Klockan nio på kvällen släpade jag med sambon till klubben för att ge Yoshi EN sista chans. Och ta mig tusan, vi gjorde det. Nollade hela banan. Mina ben var så trötta och sega efter förmiddagens springande. Även Yoshi kändes lite seg, men vi gjorde det :). Lycka. Och turligt nog lyckades sambon få med alltihop på film så vi kunde skicka in vårt bidrag.