31 januari 2017
Det man inte har i huvudet...
29 januari 2017
Grått
28 januari 2017
Maskeradagility
SAgiK Söderköping har arrangerat sin första agilitytävling. Och inte vilken tävling som helst utan en maskerad/hattagilitytävling. Många hade varit väldigt kreativa och det var roligt att se.
Som arrangörer fick vi ett bra test på hur det fungerar att arrangera i LarsA-hallen och det var välbehövligt inför landslagsuttagningen som vi ska ha i maj. Många nyttiga erfarenheter rikare.
Arya fick springa med F. Det blev två disk men de var superduktiga. Väldigt mycket som gick bra. F är en naturbegåvning. Jag sprang med Elvira. Disk i agilityloppet och ett klart bättre nollat hopplopp.
Borde kanske
27 januari 2017
Säsongens första
25 januari 2017
Hundtid
Jag lägger en hel del tid på hundarna är bara att konstatera. Den här dagen extra mycket. Först klippte jag Elvira. Såååå skönt att få det gjort. Sedan hämta Arya för att åka och träna. Bara jag och Carina med fokus på klass ett och det vi framförallt behöver träna på just nu, nämligen hindersug, raksträckor och att hålla ihop en hel bana. Både Cider och Arya var superduktiga. Så var det sista tillfället på "noseworkkursen". Jag har varit noga med att träna hemma de sista dagarna och det har gett resultat. Elvira har helt klart gått framåt med doftförståelsen. Väldigt tydligt att jag lagt mer tid på Elvira jämfört med Winna som inte alls har lika bra koll. Ska lägga lite kraft på henne också så jämnar det snart ut sig.
24 januari 2017
Fröken Fluffig
22 januari 2017
Söndag
Skogspromenad. Varken sambon eller dottern vill hänga med så det blev bara jag och hundarna.
Gick med dottern på stan för att få en chans att umgås med henne innan det var dags att skjutsa henne till tåget.
Nosework-träning med hundarna. Mest med Elvira för hon är ju kurshunden. Tyvärr hade vi inte hunnit träna sedan förra tillfället i torsdags (det har varit lite körigt kan man säga), men hon var duktig och sökte fint ändå. Det är lite för svårt med bara doft än så länge så vi kompletterade med godbit. Bara vi får tid att träna ska hon nog fatta innebörden av själva doften också.
Så var jag tvungen att sätta mig vid datorn och skriva PM till tävlingen nästa helg. Det skulle ha varit gjort igår, men jag har verkligen inte hunnit med något extra de senaste dagarna. Nu ligger det i alla fall ute. Och så någon timme jobb. Ska till kund hela dagen imorgon och behövde fixa klart några saker innan.
Hade önskat att jag haft tid att bada och klippa Elvira. Sällan har hon varit ett sådant pälsmonster som hon är nu. Hade också velat bada Winna för att få bort löpdoften. Skulle gärna velat hinna med en hel del annat också, men tiden räcker inte till allt jag vill.
Lördag
Första hopploppet var en enkel, snabb bana. Winna joggade runt och kände på underlaget och var inte på topp. Nolla på hinder och tidsfel. Chanslösa. Andra hopploppet var lite klurigare och klart bättre för oss. Winna gick också mycket bättre. Tyvärr inte jag. Jag är så j...vla trött på mig själv när jag gör så korkade saker som att springa på fel sida om ett hinder. Jag såg till att Winna rundade ett hinder istället för att ta det rakt fram. Tredje sista hindret på banan. Jag ville bara gråta. Ännu mer när jag såg att det inte var så jättemånga nollor så vi kanske ändå kunde ha fått en pinne där. Åkte hem sjukt besviken på mig själv. Väl hemma var det dags att fixa till mig inför nästa evenemang. 50-årsfest. Nej, just det, inte fest ;). Men 5o-årsfirande. God mat, och en jättetrevlig kväll.
20 januari 2017
Å så var det kalas igen
18 januari 2017
Strategidagar
Två dagar har jag varit i Göteborg på strategidagar med jobbet. Bra dagar måste jag säga.
Och bäst var igår kväll när vi spelade shuffle board (ja vi har lite roligheter också när vi är iväg). Jag och en kollega från Göteborg vann turneringen :). Det ni, ny titel, shuffle board-mästare!15 januari 2017
Fin vinterdag
Klass 1 i Kinnared
Den här gången hade jag med mig hennes matte, sonens flickvän (F). Eftersom det var fyra lopp hade vi bestämt att vi skulle springa två var. Jag fick börja. Det var en väldigt enkel hoppklass. Man kan tycka att vi skulle kunna ta oss igenom en sådan, men nej, det gick inte. Hon började med att springa förbi en tunnel och sedan ta den åt fel håll. Och så var det strul i slalom, men för övrigt gick det riktigt bra.
Andra loppet var också en enkel hoppbana och den här gången var det F:s tur att springa. Mycket gick fint, men det där slalomet behöver vi träna mera på. Speciellt de sista två pinnarna. F gjorde sin första officiella tävlingsstart och hon var jätteduktig :).
Sedan var det dags för agilityklass. En riktigt rolig bana med en hel del handling och hela 21 hinder. Jag gillar när klass 1-banorna är lite kluriga. Inte för att det hjälpte. Vet inte hur många gånger vi blev diskade i det här loppet men särskilt många rätt var det inte. Arya var riktigt tokgalen :)
Sista agilityklassen gick mycket bättre. Nu lyssnade hon men gjorde trots det några egna val istället för att följa F. Ändå skönt att avsluta med en bra känsla. Det är roligt att tävla, men vi behöver träna lite mera först. Vi är anmälda till Linköping i februari, men sedan får det nog dröja lite tills det blir dags igen. Elvira och Winna tyckte det var fruktansvärt orättvist att de inte fick springa några lopp. Hur kul är det att vara med på tävling och bara gå en massa uppvärmnings- och nedvarvningspromenader.
11 januari 2017
Agilitykurs
Jag la fokus på Arya. Hon har mått bra av att ha vilat några veckor. Kändes mera fokuserad på sin uppgift på något sätt. En del svåra saker fick vi nöta på en del innan hon förstod och andra saker föll lättare på plats. Som vanligt efter att ha gått kurs vill jag mera.
Winna och Elvira fick springa någon gång var. Trygga, fina flickorna. Det känns så bekvämt att springa med dem ❤.
Och så var det Zoe. Hennes matte har hälsporre och kan inte springa så jag fick hoppa in som stand in. Spännande att köra med räserråttan. Väl grundtränad och snabb är hon. Vi har inte sprungit tillsammans många gånger men hittade ganska snart en schysst förståelse för varandra. Hur kul som helst och som alltid lärorikt att få springa med någon annans hund.
Efter någon timmes paus var det dags för nyheter på noseworkfronten. Nu var det Elviras och Winnas tur att få jobba. Vi lär oss lite grand i taget och nu ska de få förståelse för själva doften de ska leta efter. Hittills har det bara varit godis de har sökt efter. Blir nog bra det där.
Efter att ha varit i hallen mellan 10-19 kände vi oss rätt nöjda både jag och hundarna.
9 januari 2017
Ärlighet
Sonen hade blivit uppringd av en kille som hade hittat min plånbok. Vilken otrolig lycka. Upphittad innan den ens var saknad. Och av en alldeles underbar ärlig människa. Han kom till och med och lämnade den till mig på jobbet. Tänk om alla vore som han! Jag swishade en liten hittelön till honom även fast han absolut inte ville ha några pengar. Det finns hopp om mänskligheten ❤
8 januari 2017
Julen är slut och dottern återvänder till Uppsala
7 januari 2017
Varmare igen
Hundarna var glada idag. Varmare väder så äntligen kunde vi ge oss ut på en skogspromenad igen. Elvira rejsade och Winna sniffade runt. Winna löper och tycker det mesta luktar gott. Sedan rally- och noseworkträning i LarsaA-hallen.
6 januari 2017
Väldigt kallt
Extremt korta tråkiga promenader i flera dagar har gjort både mig och hundarna rastlösa. Tur det finns inomhushallar. Vi hyrde hallen i Ljura tillsammans med några andra rastlösa själar för två timmars noseworkträning. Det kändes bra. Imorgon blir det träning i LarsAhallen :)
4 januari 2017
Så kom snön
Är lite trött på teknik-krångel för tillfället. Dottern fick en ny telefon i julklapp. Den fick vi lämna in i förrgår pga att det skrapade i högtalaren. Det går på garantin så det i sig är väl inget problem, men det skulle ta ett par veckor och hon åker tillbaka till Uppsala innan den hinner komma tillbaka. Som jag har skrivit tidigare krånglade skärmen på min gamla telefon men den lämnade jag in och bytte och sedan skulle det problemet vara löst. Eftersom jag har ny telefon på jobbet fick sambon ta den gamla. Synd bara att även den högtalaren skrapar. Det måste ha uppstått på något sätt vid skärmbytet så det blir att gå tillbaka till mobilreparatören. Suck!
3 januari 2017
Mål, eller inte
Just nu känns det inte heller så spännande att sätta upp mål för 2017. I alla fall inte några tävlingsmässiga sådana. Varför kan man kanske undra, men jag känner mig väldigt omotiverad både till träning och tävling.
Elvira börjar bli gammal (10 i maj) och kan inte konkurrera i klass tre. Har vi tur blir det ett nytt lag för henne till nästa kvalår och det vore väldigt roligt. Hoppas, hoppas. Att tävla lag passar oss mycket bättre och ger mig mer motivation att kämpa.
Winna är jätteduktig men inte snabb nog i den hårda konkurrensen. Vi saknar tre hoppinnar till individuellt SM-kval och vi ska göra allt vi kan för att försöka skrapa ihop dem, men det blir nog svårt. Laget är kvalat vilket är jättekul men det är långt till Östersund så det vore roligt att få springa även de individuella loppen. Hoppas på att kunna vara med i laget även nästa kvalår.
Ingen av hundarna håller för någon intensivare träning utan det blir korta pass då och då. Det är verkligen tråkigt med de där ryggarna som tar så mycket stryk.
Sen har vi den lilla vargen (Arya). Om jag får önska kommer vi fortsätta utvecklas och kanske lägger jag lite mer fokus på henne. Just nu, till min stora skräck, har även hon ont i ryggen. Jag hoppas verkligen att det inte ska bli någon följetång. I så fall vill jag inte mera. Jag får bara en massa skadeångest och då är det är inget kul längre. Men än lever hoppet om en grym agilityhund :)
Finns det då inget annat vi kan ägna oss åt? Nja, det finns inget som känns lika roligt som agilityn men vi har ju precis börjat med nosework. Kanske kan vi lära oss så mycket att vi blir tävlingsbara i den grenen. Vi skulle också kunna ta upp rallylydnaden, men jag vet inte....
1 januari 2017
Summering av 2016
Januari
Efter att ha varit hemma och firat jul och nyår i Söderköping skulle dottern återvända till Luxemburg och sitt arbete som aupair. Det hade hon ingen lust alls med, men det var bara att bita ihop och åka. Tårfyllt farväl. Dock valde hon att säga upp sig efter ett par veckor. Januari var kall som attan och Winna frös om tassarna. För att undvika köldkramp fick vi fixa fina små sockor :). Sambon fyllde 50 och vi firade med att bjuda på libanesisk mat här hemma. Jag var i Alperna första gången i mitt liv. En skid- och konferensresa till Schladming med mitt arbete.
Februari
Februari var en ganska lugn månad. Dottern återvände hem. Glad att vara hemma men ledsen över att hennes fina resväska gick sönder på hemresan. Kanske inte så konstigt med tanke på att den var lastad med 30 kg :) > Vi tränade hundar i Anicurahallen i Linköping och var lyckliga över att ha en inomhushall på hyfsat nära avstånd. Snön försvann från planerna i Söderköping och hopp om ljusare tider börjde spira. Sambon blev firad ännu en gång. Den här gången på Vildmarkshotellet i Kolmården. Vi förberedde oss inför den kommande alpresan med bästa vännerna. "After ski" i Österriksik anda.
Mars
Andra alpresan det här året och andra alpresan i mitt liv. Det mest komiska var att även denna resa gick till Schladming. Hur konstigt som helst att både jobbresan och den privata resan var planerade till samma ort. Tur att det inte var samma hotell i alla fall :)
April
Jag sålde min gamla trotjänare. Hoppas den har gjort sin nya ägare lika nöjd som jag har varit. Födelsedagar för både mig och dottern. Dottern fyllde 20 och jag fyllde....inte så viktigt :) Jag fick i alla fall golfklubbor i födelsedagspresent. Dags för en ny karriär:) Sambon och jag var i London och tittade på fotboll. Tottenham mot West Bromwich. Ja, vi hann med en hel del annat också förstås.
Maj
Maj kom och utomhussäsongen för agility kom igång på allvar. Elvira och jag kämpade och kämpade tillsammans med våra lagkamrater för att försöka få ihop tillräckligt med SM-pinnar för att får vara med på SM. Tyvärr blev det inte så (en pinne saknades) och efter många års tävlande tillsammans upplöste vi laget 2+2. Sorgligt. Sonen och jag gick på golfkurs tillsammans och tog grönt kort. Han var bara liiite bättre än sin mamma. Dottern blev också sugen och tillsammans med sonens flickvän och hennes bror gick även hon kurs. Fantastiskt roligt och även om inte jag kom igång och spelade så mycket har sonen och dottern fått ett gemensamt intresse och det har resulterat i att de har umgåtts mer än de någonsin gjort i hela sitt liv. Tvättstugan var under renovering och vi fick tvätta både här och där.
Juni Arya fick starta en blåbärstävling på Catharinas agilitycenter. Som det blåbär hon var flängde hon mest omkring och gjorde allt annat än det hon skulle. Men hon var lika glad för det och jag också. Catharina och jag for på lagtävling i spöregn. Bara hon och jag och tre hundar. Vi var superbra. Vi nollade alla tre loppen med alla hundarna och tog tre av tre möjliga SM-pinnar. Gissa om vi var glada. Midsommar firades med en golfrunda och lunch på golfrestaurangen. Hur mysigt som helst. Hoppas på en ny tradition här.
Juli Inledde juli med agilitySM i Växjö. Jag hade stora förhoppningar om ett fantastiskt lagresultat. Vi hade ju ett toppenlag även om Stacy var ersatt med dottern Piika. Tyvärr blev det disk för laget redan första dagen. Vilken besvikelse. Individuellt nollade vi första loppet (med lite tidsfel har jag för mig) men fick fel i det andra och slutatde på en 22-plats totalt. Vi gjorde vår första fjällvandring. Jämtlandstriangeln. Att vandra i kallt, blåsigt och regnigt väder var inget vidare. Desto bättre blev det när solen kom fram och temperaturen blev alldeles lagom. Winna älskade att vandra oavsett väder. Elvira kände som jag, att fint väder definitivt var att föredra. Jodå, vi kommer göra om det, men om jag får önska hyr vi en stuga och gör dagsturer därifrån. Då får man vandra om dagarna och ha lite lyx om kvällarna. Dottern kom in på universitetet i Uppsala. Hon fick kontakt med en tjej att dela lägenhet med och vi for dit för att både träffa tjejen och titta på lägenheten. Det slutade med att de skrev kontrakt med varandra. Jag och hundarna var med vänner och tävlade fyra dagar på Hulahoppet i Kungälv. Det var vidrigt varmt under tävlingsdagarna men vi hade trevligt tillsammans. Vi hade det skönt på landet. Sambon och jag köpte ett tält och tillsammans med hundarna tillbringade vi några härliga dagar på Öland. Augusti
Den underbara semestern tog slut och det var dags att börja jobba igen. Mycket jobb var det för övrigt under det här året. Mycket hundträning och hundtävling också förstås. Winnas lag Ajwistja drabbades av sorg när laghunden Stacy hastigt insjuknade och dog, endast sju år gammal. Dottern flyttade till Uppsala och vi hjälpte till att inreda rummet. Vi hade en hel del födelsedagsfiranden. Sonen fyllde 24. En svåger fyllde 40. Svärmor fyllde 80. Och en massa andra födelsedagsbarn.
September Mera firande. Den här gången Jocke som fyllde 50. Vi tog in ett nytt duktigt ekipage i Ajwistja. Anna och Zoe. Vi blev SM-klara. Hurra! Vi tävlade Östgötamästerskap och Winna blev Östgötamästare med sitt lag och Elvira kom på andra plats både individuellt och med sitt lag.
Dottern gjorde gastroskopi som inte visade på något fel. Anledningen till gastroskopin var att hon under hela året har mått illa, mestadels på kvällar och nätter men även ibland under dagtid. Hon har tagit massor av prover och de har fortfarande inte hittat något fel. Sambon och jag åkte på en härlig semestervecka till Sicilien.
Oktober LarsA-hallen, en alldeles underbar, fin agilityhall här i Söderköping stod klar och invigdes med en liten inofficiell tävling. Svärmor och svärfar firades med en jätterolig heldag med "TV4".
November Även i november kan det vara härligt att ge sig ut på vandring. Den här gången gick vi Fornborgsleden i Petersburg, ca 9 km.
På KM hamnade Elvira på en andraplats och Winna på en tredjeplats. Härligt att kunna arrangera tävling en onsdagkväll i november i en alldeles fantastisk agilityhall. En av de roligaste tävlingarna under året brukar vara Novemberrusket i Vårgårda. I år var det precis lika roligt som vanligt.
December Arya debuterade officiellt. Så himla kul att stå på startlinjen i klass 1 igen. Inga resultat med oss hem, men hon var duktigt och är en erfarenhet rikare. December rullade på i hög hastighet och jul firades på vanligt sätt. På nyåret försökte vi skapa en ny tradition med att gå ljuspromenaden i Norrköping. Men en gång räckte mer än väl. Galet mycket folk. Segt och långdraget och promenad i snigelfart. Det bästa var fyrverkerierna. Förutom då att jag får ångest över de som tar med sig sina hundar när de ska titta. Hur är en del funtade egentligen?