31 oktober 2014

Fredag

Äntligen fint väder igen. En självklar dag på stranden. Underbart :)

Äter och äter

Herregud vad det känns som om vi äter hela tiden. Det blir lätt så med "all inclusive". Det är frukost med amerikanska pannkakor, croissanter doppade i nutella, fruktsallad och annat smått och gott. Ja det är vad jag väljer alltså. Det mesta man kan komma på verkar finnas.

Sedan lunch i beachrestaurangen där en liten tant är fantastisk på att kavla ut en sorts bröd som man sedan kan välja ingridienser att baka in. Finns förstås sallader, hamburgare, pasta, pizza och en hel del annat också att välja på också.

På eftermiddagen finns glass och fika. Oftast något väldigt sockrigt.

Och så blir det middag på kvällen. Antingen i den stora bufférestaurangen eller om man bokar bord i någon av à la cart-restaurangerna. Det sista provade vi igår, i en turkisk variant. Mat fick vi så det räckte och blev över. Tror vi satt till bords i drygt två timmar. Bästa middagen hittills och definitivt det bästa vinet. På lördag blir det italiensk à la cart.

Drickan är de för övrigt inget vidare på. Har testat vitt vin, rött vin och rosévin till maten. Alla lika äckliga. Drinkar är de heller inga stjärnor på så det blir mest Cola. Jag som hade sett fram emot lite smarriga drinkar.

Vid alla mattillfällen serveras en mängd olika små bakverk. Alla lika vidrigt sockersöta och oaptitliga. Tur att man inte gillar sånt i alla fall. Jag lär ändå få världens sockerabstinens när jag kommer hem. Bara att börja om på ruta ett :).

30 oktober 2014

Torsdag

Idag åkte vi med lokalbussen till en outlet för märkeskläder, Marca Marca. Det besöket var snabbt avklarat och ingen av oss hittade något intressant. Ungefär lika spännande som turistaffärerna fast något dyrare :).

Sedan en stund på stranden innan det blev molnigt igen. Jag och sambon gick en sväng längs strandpromenaden och fascinerades återigen över de giganorma hotellen (som dottern uttrycker sig). Ett ser ut som ett stort fartyg. Lite svårt att få med känslan på fotot tyvärr.

Ett par dagar innan vi kom hit regnade det galet mycket här i Side och på vissa ställen blev stranden mer eller mindre bortspolad. Glad att vi inte var här då. Nu kör de med traktorer och reparerar så gott det bara går.

29 oktober 2014

Vårt hotell

Såhär ser det ut, vårt hotell, när man kommer från gatan.

Och en liten solnedgång från en av terrasserna.

Onsdag

Låg på stranden på förmiddagen trots ganska mulet väder. På eftermiddagen utforskade vi Side i dagsljus.

Tittade på gamla ruiner, kollade in hamnen och gick lite affärer :).

Alltså dessa mängder av turistaffärer. Det är helt sjukt så mycket skräp :).

Tisdag

Blå himmel och strålande sol. Jag hade knappt vågat hoppas på någon sådan dag när jag tittade på prognosen i förväg. Den hade visat på regn mer eller mindre hela veckan.

Idag fick vi en perfekt dag. Fint och alldeles lagom varmt enligt min smak. Havet kändes svalt när man gick i men när man väl hade doppat sig var det skönt. Ville knappt lämna stranden men kvällarna kommer tidigt såhär års.

Efter middagen promenerade vi längs strandpromenaden in till Side (jag har kanske inte skrivit vart vi är tidigare, men Side i Turkiet). Där var förstås ett myller av butiker och restauranger.

Hotellets wi-fi är verkligen under all kritik. I bästa fall kan man surfa lite på förmiddagen. På kvällen verkar det vara totalt överbelastat. Inte det viktigaste kanske, men sjukt irriterande :)

27 oktober 2014

Måndag

Lite mulen början på dagen men sedan sprack det upp en stund och solen värmde skönt. Vid lunchtid lite regn men framåt eftermiddagen blev det fint igen. Nu hoppas vi ruskvädret har dragit över helt och hållet.

Dottern och jag åkte på hamam. Det är så himla skönt. Aldrig någonsin känner man sig så ren och len som efter det. Sambon provade gymet och sprang sedan en mil. Lite hurtigare än vi alltså:).

Söndag

Hann inte mer än resa den här dagen. Alldeles becksvart när vi kom till hotellet. Det största hotell jag har bott på när jag har varit på charterresa. Horus Paradise Luxury Resort. Ni hör ju hur det låter... Fast nej, inget horhus :).

26 oktober 2014

Frågan

Sitter på flygplatsen. Den stora frågan är nu; åker vi mot regn eller ska vi ha turen att få lite sol på oss? SMHI vs YR... Jag hejar på YR!

25 oktober 2014

Packar och trasig diskmaskin

Visste att dagen förmodligen skulle bli ganska körig så jag tog den långa promenaden med hundarna redan på morgonen. Det visade sig vara rätt tänkt för sedan har dagen svischat iväg.

Packning inför semestern, städning så det ser lite skapligt ut, tvätta så inte tvättkorgen är överfull redan innan vi åker. Sedan en trasig diskmaskin på det vilket innebar handdisk av full maskin:(. Akututryckning till Media markt för att snabbt fixa en ny. Hämta dottern som hade skrivit högskoleprovet och sedan hem för att plocka ut det gamla diskmaskinskrället och montera in den nya. Mera städning pga det förstås.

Sedan tv-soffan för att se Så mycket bättre. Älskart. Så mycket bra låtar han har gjort Orup.

24 oktober 2014

Infall

Lunchade på gamla Carl Johan, numera Vila idag tillsammans med en tidigare arbetskamrat och vän. Kul, även om vi inte var särskilt imponerade av maten någon av oss.

På eftermiddagen spontanköpte jag och en kollega varsitt träningskort på World Class via Let's deal. Så nu jäklar ska här tränas Crossfit. 10 gånger fram till jul är det tänkt att vi ska hinna med:). Vi gör allt för att försöka matcha våra vältränade partners därhemma. Hehe :)

23 oktober 2014

Födelsedagsfirarlunch

Jag måste väl vara den klantigaste människan som går i ett par skor. Igår var jag på stan och köpte födelsedagspresent till min farmor. Idag skulle jag till henne på lunchen för lite firande. Åkte glatt till jobbet på morgonen. Talade till och med om för dottern att jag skulle till min farmor på lunchen. Kom till jobbet och kom plötsligt på att jag inte hade paketet med mig. Det låg kvar hemma på köksbordet. Jag blir så trött på mig själv...

Turligt nog har jag en snäll son. Han skulle plugga hemma idag, men fick åka en liten Norrköpingstripp och leverera paketet. Farmor blev glad och nu är det bara att hoppas på att storleken var rätt också :)

22 oktober 2014

Grått och regnigt

Jisses vad konstigt att ha en hel dag ledig och endast en bilbesiktning på att-göra-listan. Den var snabbt avklarad redan vid 10-tiden, med blankt papper dessutom. Skönt!

Tog det rätt lugnt, men åkte sedan in till Norrköping för att köpa present till min farmor som fyller år imorgon och därefter träffa mamma. Hämtade även ut dotterns telefon och pratade med tjejen på Telenor som lämnade ut den. Frågade hur en telefon bör kunna användas och hur den kan bli vattenskadad av vanligt normalt användande, utan att den varit utsatt för vatten.

Fick till svar att hon minsann aldrig någonsin utsatte sin telefon för att t ex vara i badrummet, ej heller i köket om hon kokade mat, eller använde den ute om det regnade. Kände att det inte var stor idé att fortsätta den diskussionen. Aldrig ha den i köket om man kokar mat.... Det är väl inte precis så att man håller den i ångan ovanför en kastrull med kokande vatten, men nog tusan ska man väl kunna ha den i köket, eller? Jag var arg så jag kokade när jag gick därifrån. Hm, undrar om jag borde haft telefonen i fickan då...

Mamma och jag åkte lite ärenden och avslutade sedan med fika hos henne. Mysigt <3

Lite kul

För en tid sedan skrevs det om pudlar i Härliga hund och jag och pudlarna var med i ett litet reportage. Igår ringde de därifrån igen om undrade om jag kunde tänka mig att vara med för nu skulle de skriva om Shetland sheepdog och agility. Jag tyckte att det kändes lite fånigt när jag nyss hade varit med, men det tyckte de inte var något problem. Någon gång framöver får ni alltså läsa något lite kort om mig och Winna:)

20 oktober 2014

Otroligt

Den där röda Volvon som har varit i vår ägo i ett antal år nu och som sonen kör mestadels skulle in på besiktning imorse. Hoppet om att den skulle gå igenom var obefintligt och planen snarare att den skulle gå till skroten eller möjligen säljas som reservdelsbil. Döm om vår förvåning när den i och för sig inte gick igenom besiktningen med blankt papper, men endast fick en enda liten tvåa och det på ett krängningshämmarstag som, såvitt vi förstår, inte kostar en förmögenhet att laga. Några blinkerslampor behövde visst bytas då de var lite klena i färgen också. Jodå, sonen verkar ha en bil att åka i ett tag till:)

19 oktober 2014

Sköna söndag

Man kan hinna mycket utan att stressa ibland. T ex sova till 9.30. Släpa ut bästis C på 5 km promenad i sakta mak (hon har nyss haft lunginflammation). Bada en pudel. Rensa en rabatt för att få bort hela sommarens ogräs. Laga stek till middag. Åka med dottern till Mirum för att lämna tillbaka en jacka. Råka köpa en matta till dotterns rum. Dammsuga och torka golv. Kolla slutet på IFK-matchen mot Gävle (vinst). Hänga tvätt. Sitta i soffan och kolla lite på TV. Visst är det fantastiskt :).

18 oktober 2014

Gott humör och rally

Det är helg och jag mår genast bättre. Solig morgon och skön skogspromenad.

Men varför i hela fridens namn denna stora groteska figur i skogen?

Rally i Åtvidaberg. Elviras tur idag igen. Dubblerade klasser men jag hade bara anmält till en. Här ska vi inte ha någon uttråkad pudel inte. Och det blev det inte heller kan jag lova. Hur studsig och glad som helst. Lätt bana. Inget ligg. Passade oss som handsken. 95 p var dock långt mer än jag trodde eftersom jag tyckte vi hade några ganska rejäla glädjeskuttmissar. Galet nöjd såklart.

På hemvägen svängde jag av vid en badplatsskylt som jag har undrat över länge. Ville se hur det såg ut ifall man kanske vill åka dit i sommar. Skiren var visst namnet på sjön. Det blir nog något besök där när värmen kommer tillbaka.

16 oktober 2014

Kämpar

Det känns som om jag måste kämpa hårt för att upprätthålla mitt vanliga jag just nu. Som om minsta motgång får mig att vackla. Antar att det är därför jag känner mig så trött. Jag kämpar för att gå vidare här hemma, att inte tänka så mycket "aldrig mer"... Jag kämpar på jobbet för att känna någon sorts glädje och entusiasm. Jag kämpar på för att tycka något på klubben är roligt. Jag kämpar mot sötsuget och försöker låta bli att äta godis och fikabröd. Men just nu, just idag, går det ganska trögt att uppbringa någon kraft att kämpa. Bäst att dra täcket över mig och hoppas på mer kraft imorgon.

15 oktober 2014

Hemma igen ❤️

Nu är han hemma igen, min lilla pudelpojke. Men i en skepnad så makaber. Att få hem honom som aska i en urna känns faktiskt ganska hemskt. P hade honom med sig till klubben idag när vi skulle träna. Ju närmare klubben jag kom ju större kändes ångestklumpen i magen. Att fokusera på träningen var i det närmaste omöjligt och jag lallade mest runt. Tänkte på att min Theo var med i bilen som så många gånger förr, bara det att inget är som förr och kommer heller aldrig mer att bli det.

14 oktober 2014

Skittelefon

Är så förbannad. Dottern fick i januari en ny telefon, en Samsung Galaxy S4. Den har strulat från första stund. Första gången den blev inlämnad för reparation hade hon bara haft den några veckor. Häromdagen lämnade vi in den igen, och blev då informerade om att ifall felet inte skulle gå på garantin skulle det kosta 350:- att hämta ut den.

Jaha, jaa det var väl inga problem. Ingen av oss kunde drömma om att det skulle vara något sådant typ av fel. Kan här tillägga att dottern är väldigt rädd om sin telefon och sina saker i allmänhet. Snacka om att jag blev förvånad när jag fick meddelande om att den var fuktskadad och att den inte skulle lagas på garantin. 350:- alltså, om jag ville hämta ut den!

Ledsen dotter som inte kunde förstå hur den skulle kunna vara fuktskadad. Vi funderade lite och det enda vi kunde komma på som skulle kunna orsaka fukt är att hon har haft den på armen när hon har varit ute och sprungit. Då kan det ju faktiskt bli kondens i den där mobilfickan. Men alltså, hur känslig ska en telefon få vara? Ska man inte kunna använda den i sitt vardagsliv? Jag blir så arg!!! Känns ju inte så jättekul att betala av på den telefonen 15 månader till...😁

12 oktober 2014

KM agility 2014

Jag är ju lite knäpp när det gäller det där med hundarna så nog kändes det svårt att inte få vara med på årets klubbmästerskap. Eftersom det var lagt till kl 14 så kände jag att det faktiskt skulle vara möjligt att hinna hem trots att jag var i Stockholm med Damklubben. Jag bokade ny tågbiljett för hemfärden av avvek alltså lite tidigare än övriga Damer.

När jag klev av tåget i Norrköping kändes valet inte helt klockrent. Det spöregnade. Jag som inte gillar att köra i regn. Är så skaderädd. Nåja, jag var ju hemma så det var bara att bita i det sura äpplet och åka till klubben. Regnet fortsatte att ösa ner under banbygge och under blåbärsklassen. Men sedan, plötslig, klarnade det upp och solen tittade till och med fram. Inte en regndroppe under själva KMet. Visst var det blött och halt, men ändå så mycket trevligare att springa när det inte regnade.

Vi började med hoppklassen. En lätt bana som båda tjejerna nollade. Inte bara nollade utan tog ledningen. Spännande inför agilityklassen. Med kontaktfält kan vad som helst hända. Även agilityklassen var en bana av enklare karaktär och grymt snabb. I smallklassen höll spänningen i sig ända till sista hund och fram till prisutdelningen. Galet snabba Ajaj gick om oss på tid och blev klubbmästare i small. Winna alltså på andra plats.

I mediumklassen var det inte riktigt lika spännande. De andra nollade hundarna diskade sig så när jag skulle starta Elvira gällde det att se till att komma i mål för att bli klubbmästare. Det lyckades vi med så Elvira vann för andra året i rad. Duktig liten Vira. Jag är jättenöjd med båda hundarna och jätteglad att jag åkte hem. Agility är ju bara så roligt. Tjejerna hälsar att de också tyckte jag valde rätt för fy tusan vilken tråkig helg det hade blivit annars:). En fin dyna som passar perfekt att ha i båten nästa sommar fick vi också. Tack Annette för att du syr så fint varje år.

Med Damklubben i Stockholm

Nu har vi varit iväg och partajat med Damklubben igen. Det var länge sedan för min del. Missade förra tillfället pga agilitySM. Den här gången for vi till Stockholm, hängde lite på stan i alldeles underbart skönt väder, fixade oss i ordning på vårt hostel och gick sedan till Golden Hits. Mat, show och dans. Nu är jag trött och orkar inte skriva mer. Godnatt :)

10 oktober 2014

Vad gör man...

...en fredagkväll när man har ätit och det mest är skräp på TV. Jo man sätter sig vid symaskinen och syr äntligen upp de där två jeansen man köpte på rean och som var lite för långa. Så skönt att få det gjort. Man rakar också nos och tassar på pudeln så hon ser lite prydligare ut. Duktiga jag :)

9 oktober 2014

En vecka av saknad

Nu har det gått en vecka sedan mitt lilla hjärtetroll fick somna in. En vecka av sorg och trötthet, men också någon form av lättnad. För hur det än är så var det allra, allra värsta att fatta själva beslutet. De där dagarna innan, när jag innerst inne visste hur jag skulle göra, men ändå på något vis hoppades på en mirakulös vändning, de dagarna var så fruktansvärda.

Theo, mitt svarta lilla lakritstroll, kom till oss på Alla hjärtans dag 2003. En omplaceringshund på 3 år och 3 månader. En bättre alla-hjärtans-dags-present kunde man inte önska. Fast ärligt talat var vi nog lite tveksamma till en början. Den lilla ulltussen var allt annat än ullig och gullig. Visade tänderna, morrade, bet och var allmänt otrevlig när något inte passade. Det kändes lite olustigt för våra barn var ju trots allt inte så jättestora då. Sonen skulle fylla 11 och dottern 7 det året. Enligt uppfödaren var han omplacerad pga allergi, vilket ju i sig var ödets ironi eftersom vi själva var och är ganska mycket allergiska, men den förklaringen har jag aldrig trott på. Jag tror helt enkelt inte de vågade ha honom kvar.

Nåja, som jag kämpat för att få en hund i familjen kunde jag ju inte bara ge upp. Jag fick många goda råd om hur vi skulle hantera honom och i början var det en kamp om vem som bestämde här hemma. Men med tiden uppstod ett förtroende mellan Theo och familjen och han blev en härlig familjehund och den där roliga träningskamraten som jag ville ha. Emellanåt visade han humör, men det kom att bli hans charm, hans roliga, speciella personlighet.

Det där med allergin hanterade vi med att han fick bada varje vecka till att börja med. Kanske inte det roligaste han visste, men så var det tvunget att vara. I vilket fall hade vi oftast en väldigt ren och fin och välskött pudel. Jag fick också lära mig hantera både sax och klippmaskin för pudlarnas päls växer väldigt fort. Ganska snart fick han frisyren med bollar på benen och den var hyfsat lätt att lära sig hantera för en ovan klippare som jag. När sedan Elvira kom och hon inte passade i den frisyren fick jag lära om och de båda fick slätrakade öron, kort päls på kroppen och mera vidd på hela benen. Det är fint det med.

Med Theo kom jag igång med agilityn på allvar. Han var otroligt läraktig och det tog inte lång tid för honom att lära sig hindren. Vi skulle anmäla oss till en fortsättningskurs, men istället fick jag gå kursen som instruktör. Hm, jag vet inte om jag bidrog med så mycket på den kursen, jag som inte hade gått någon sådan själv, men det blev i alla fall inledningen på min instruktörsbana.

Vi började tävla och det gick väl kanske inte så jättebra till att börja med. Theo for omkring på plan och emellanåt även utanför plan, men den där glädjen han visade när han fnattade runt kunde man inte annat än skratta åt.



Vartefter lärde vi oss mer, det gick bättre och vi tog våra pinnar i klass 1. I klass 2 hade vi det lite tuffare med tiderna. Han var inte den allra snabbaste hunden och så här i efterhand vet jag varför han aldrig tog i fullt ut. Det visade sig nämligen att han hade patella och att det vartefter även gjorde att han fick ont i ryggen. I januari 2009 stod han på startlinjen för sista gången. Det kändes väldigt sorgligt och tog en stund att acceptera att vi aldrig mera skulle tävla agility tillsammans.

Men vi har inte bara hållit på med agility. Vi har testat både det ena och andra. Vi har sökt, spårat, testat freestyle och rallylydnad och inte mist var han en mästare på olika tricks. En otroligt arbetsvillig och lättlärd liten pudel var han, min lilla Theo. Ända in i det sista ville han vara med så fort man tog fram lite godis. Tränade jag med någon av de andra hundarna stod han och skrek att det minsann var hans tur nu.

Ett trick som han var extra bra på var att dribbla fotboll. När han var ung var han otroligt snabb och bollsäker. Många gånger imponerade han på sonens fotbollskompisar när han fick vara med och lira.



Länge var han ensamhund i vår familj och jag tror han trivdes bra med det, men eftersom jag var såld på agilityn och han inte kunde vara med på den längre fick han i december 2008 en pudelkompis. Vår Elvira flyttade hem till oss. Vi kan väl säga som så att han tyckte hon var urjobbig till att börja med för hennes energinivå var långt högre än hans. Hon ville busa och leka med honom, hårt och tufft, men det ville, eller framförallt kunde, inte han. Hans onda lilla kropp gillade inte de hårda tagen.



Elvira, som aldrig någonsin leker försiktigt men någon, lärde sig hur man kunde leka med Theo och de kom att bli de allra bästa vänner. Han älskade sin Elvira och hon älskade honom. De förstod varandra så bra och det var aldrig någonsin något tjafs dem emellan.

Även lilla Winna accepterades som en trevlig familjemedlem, men Elvira var flickan i hans hjärta.

Att Theo fick hundkompisar hemma tror jag bidrog till att han fick ett långt och lyckligt hundliv. Jag vet att han hade det bra hos oss. Jag vet att han var lycklig här. Jag är så glad att han blev vår. Jag önskar bara att det inte var så svårt att säga adjö.

Hans sista vila kommer vara på vårt land. Där trivdes han bäst av allt. Blev alltid lika lycklig när vi kom dit. Sprang och busade på den stora tomten. Gillade att sitta i fören på båten och låta vinden blåsa i pälsen. Det är så jag ska minnas honom. Som min bästa vän, med de pigga busiga ögonen, lycklig, springandes på landet i solskenet <3