30 april 2014
Valborg och halkan
28 april 2014
Man kunde ju tro... och dottern har fått sommarjobb
Dottern var och provjobbade i en av matvaruaffärerna här i Söderköping och det verkar nu klart att hon får sommarjobb där. Så himla skönt att det löste sig. Hon var lite orolig att det inte skulle bli något jobb den här sommaren. Sonen kommer vara på Friluftsbadet i år igen och han är också jättenöjd med det.
27 april 2014
Peggan såld
Tranås, dag 2 - Det gick inte :(
Winna lyckades bättre men var väldigt nära att dra på tunneln rakt igenom slalom. Vi räddade det turligt nog. 0,14 tidsfel och en 18e-plats.
Sedan var det dags för den magiska agilityklassen. Jag hade önskat en svår bana och fick så jag teg. Efter banvandringen kände jag att jag inte hade någon riktigt bra lösning oavsett hur jag gjorde. Men jag skulle verkligen kämpa, det var ett som var säkert. Jodå, vi kämpade... Ända fram till tredje hindret, för då drog Elvira på A-hindret snett åt sidan istället för att ta balansen som låg rakt fram (vi var inte ensamma om den disken). Och därmed släcktes SM-drömmen för det här SM-året.
Med Winna kom jag lite längre, men efter en rejäl flygtur på gungan (hon måste ha trott det var balansen för hon satsade järnet) tog vi om och då blev det förstås disk. För övrigt hade vi nog kunnat lösa det, tror jag. Dock känner jag att vi har en hel del att öva på för när klass 3 håller den här helgens svårighetsklass märks det att hon är väldigt grön. Nästa helg ska vi gå kurs för Veronica Bache. Det ska bli skojigt. Varmt som tusan var det och det märks att hundarna inte har vant sig riktigt ännu. Winna kändes lite trött och Elvira flämtade även om hon aldrig skulle låta det påverka hennes vilja att köra. På hemvägen stannade vi på Max och både firade och tröstade oss med varsin lyxshake efter en rolig agilityhelg.
26 april 2014
Tranås dag 1, hoppet om individuellt SM lever en stund till
Vi började med Elviras hoppklass. Den var inte svår att komma ihåg, men det var ganska svårt att hitta en fin linje för hundarna att springa på för det kändes mest som en massa zick zack. Hund efter hund diskade sig och banan var alltså precis så lurig som vi hade trott. Gynnsamt för mig eftersom mina hundar oftast inte hittar på en massa på egen hand och inte är så snabba... Men det innebar ju förstås att jag verkligen måste se till att ta oss igenom banan. Och ta mig tusan, det gjorde vi. Det gick riktigt fint fast jag tappade en del tid på att jag sejfade med en tidskrävande sväng på slutet. Men jag kände mig väldigt nöjd när vi kom i mål hindernollade med lite tidsfel. Det räckte till en tiondeplats och SM-pinne och plötsligt var vi fullpinnade i hopp.
Till smallklassen byggde de om, men vände i princip bara på zick zacken. Winna gick aningens snabbare än jag hade trott så jag blev lite sen i ett byte vilket gjorde att vi nästan krockade. Inget hände mer än att vi tappade fart, vilket förstås var väldigt synd. Resten av loppet gick jättefint och även vi hindernollade men fick lite tidsfel. Det blev en trettondeplats. Jättenöjd.
Sedan var det dags att byta bana och fokusera på agilityklassen istället. Den visade sig vara om möjligt ännu värre. Dessutom 199 meter lång, vilket är väldigt långt i de här sammanhangen. Även här diskade sig den ena efter den andra i mediumklassen så bara att ta sig runt skulle vara en bravad. Elvira och jag slet och kämpade och jag trodde nästan inte det var sant när vi nollade även det här loppet. Dessutom utan tidsfel. Vi gick in på en andraplats till att börja med och jag kände mig ganska säker på att det skulle räcka till en SM-pinne. Det gjorde det också för vi slutade på en fjärdeplats. Här kunde man nästan ha börjat hoppas på ett cert, men vinnaren var inte fullcertad så det var bara att glömma:).
Sedan var det Winnas tur. Här var det exakt samma bana. Med Winna tänkte jag testa lite andra handlingsalternativ än med Elvira, t ex bakombyte på slalom. Vi började bra, men så tappade jag henne en liten sekund och disken var ett faktum. Inte lyckades vi riktigt med bakombytet på slalom heller för det låg en tunnel väldigt nära så hon vek ur slalom för att springa mot tunneln. Det är något vi behöver träna på för hon har en tendens att bara se tunnlar när de finns i närheten. Tunneln prioriterade hon också när den låg under balansen och det var balansen vi skulle ta. Men sånt händer.
Efter första dagen har vi alltså lyckats ta två av de där tre SM-pinnarna som saknades för ett individuellt SM för mig och Elvira. Tänk om vi kunde lyckas imorgon också. Tänk om utifall att!! Jag skulle så gärna vilja. Men ni vet hur det är när man vill för mycket. Det brukar sällan vara bra. Jag lovar i alla fall att jag ska kämpa så mycket jag bara kan. Hoppas också på fortsatt kluriga banor.
25 april 2014
Jodå, det är visst fredag
24 april 2014
Kul kväll...NOT
23 april 2014
Snörvelspridning
Men det är bara att bita ihop. Jag kan inte vara sjuk nu. Ikväll hade jag lovat att hjälpa till på nybörjarkursen i agility, imorgon har jag tusen saker som ska vara klara på jobbet och på fredag har jag en utbildning på jobbet. Lördag och söndag är det tävling i Tranås. Så, nej, sjuk är inget alternativ!
22 april 2014
Förkylning på ingång
21 april 2014
Perfekt avslut
Den här påskhelgen måste gå till historien som en av de allra bästa. I alla fall för mig. Den har varit alldeles, alldeles underbar.
20 april 2014
Borgberget och Ättestupan
19 april 2014
Stunder av lycka
18 april 2014
Hahaha-hattagility
17 april 2014
Illskrik
På kvällen lite mys med tacopaj och ett glas vin. Det känns som fredag :). Fast turligt nog är det bara torsdag. Fyra lediga dagar kvar. Imorgon är det dags för hattagility:)
16 april 2014
Linköpingsbesök
14 april 2014
Så besviken
Ett kort agilitypass hann vi med på kvällen innan det var dags för rallymöte. Hundarna kändes inget trötta efter helgens tävlande utan var precis lika sugna som vanligt.
13 april 2014
Kommentarer
Askersund, dag 2, individuella lopp
Jag måste säga att jag tycker det är svårt att hålla fokus. Det blir liksom att man lägger mera kraft på den ena banan. När det sedan blev lite tight mellan hundarnas starter var det svårt att lägga om fokus på den andra banan vilket gjorde att jag var tvungen att tänka på banans väg mer än att hjälpa hunden. Det straffade sig naturligtvis.
Hur gick det då? Elvira gick riktigt bra i tre lopp och i det sista hopploppet var det ren katastrof. Det var absolut inte hennes fel för jag var felplacerad typ hela tiden. Dessutom höll jag på att springa ihjäl henne när hon hamnade mitt framför fötterna. Första agilityloppet diskade vi oss då hon smet upp på A-hindret bakom ryggen på mig men för övrigt rätt bra förutom några skutt mot mig.
Andra agilityloppet kändes jättefint men tyvärr hoppade hon kontaktfältet på A-hindret. De fem felen gjorde att vi hamnade på 9 plats och det var bara 8 SM-pinnar. Det väldigt synd för den pinnen hade vi verkligen behövt. Första hopplopppet gick bra fast väldigt långsamt slalom vilket resulterade i tidsfel. Sista hopploppet kom vi igenom trots spark med liten hund. 5 fel för kontakt och lite tidsfel för pissig handling.
Winnas första hopplopp började med att hon drog på ett hinder som absolut inte stod på linjen. Jag hade aldrig kunnat ana att det skulle hända. Disk. Men för övrigt rätt ok. Andra hopploppet blev också disk där jag nog var lite otydlig i en svårighet. Första agilityloppet blev disk då hon tog ett hinder utifrån istället för inifrån. Hon gillar verkligen inte att komma tätt intill mig. I sista agilityloppet, sista loppet för dagen, skärpte jag upp mig rejält och lyckades hjälpa henne så vi kom runt nollade på hinder. Tyvärr lite tidsfel, men ändå räckte det till en åttondeplats och vår allra första individuella SM-pinne.
Den här helgens tävlande har innehållit massor av threadles. Undrar om det kommer bli en trend nu. Den träningen bör vi i alla fall ta tag i fortast möjligt. Framförallt med Winna. Det är inte någon av våra starka sidor. Någon jag däremot är glad åt är att vi inte en enda gång har diskat oss på att passera första tunnelingången (inte någon av hundarna). Det brukar vi ju ha en förmåga att göra annars.
12 april 2014
Askersund - Lagtävlingar och huset stod kvar
Bara Elvira skulle starta idag, fyra laglopp. Helt kravlöst faktiskt, för även om vi skulle lyckas ta fyra pinnar så skulle det ändå inte räcka till SM eftersom vi bara hade en pinne innan och det här var sista lagtävlingen för det här SM-året. Det var ganska skönt att för en gångs skulle inte känna någon press, men trots detta lyckades vi inte prestera alla fyra i något av loppen.
Elvira och jag gjorde ett nollat lopp, två med femmor och ett diskat. I ett av femfelsloppen blev det visst något tidsfel också då vi missade ingången i slalom och fick ta om. Det har vi inte tid med på en snabb bana. Riktigt nöjd är jag med att jag gjorde bakombyte vid tunnel i två av loppen och hon tog det utan problem. Kanske att hon nu äntligen vid 7 års ålder ska börja förstå att man faktiskt kan göra på det viset :).
Det var väldigt skönt att komma hem. Ännu skönare att huset stod kvar efter gårdagens 18-årsfest. Nystädat var det också och inga större olyckor hade hänt. Fast dottern tyckte att det var ganska jobbigt att ha fest och kände att det nog lär dröja till nästa gång.
11 april 2014
Förvisade
Vi kan väl lugnt säga att vi aldrig har sovit över på landet i början av april tidigare. I ärlighetens namn kommer vi inte ens ihåg när vi sov här senast... Men nu är vi förvisade hit för dottern har lite folk hemma och vi får inte vara med.
10 april 2014
Jobba hemma
Roligare blev det när vi på lunchen åkte till klubben och tränade rally en stund tillsammans med ett par andra hundvänner. Att solen lyste på oss gjorde inte saken sämre.
9 april 2014
Blä
Åkte till stan för att byta till sommardäck på bilen. Jag brukar alltid göra det när Rejmes har sin däckbytardag. Det går snabbt, smidigt och den lilla peng det kostar brukar gå till någon form av välgörenhet. Men i helgen fick jag veta att de inte skulle ha någon däckbytardag. Eh, hallå, så kan man väl inte göra...:). Alltså var jag tvungen att fixa det på annat håll. Och nu är det gjort. Skönt, för den 15 april är snart här och då måste dubbdäcken vara borta.
Sedan åkte jag och hundarna till Petersburg för en gemensam hundpromenad med de andra onsdagslediga. Planen var egentligen att träna men ingen var sugen på att varken springa agility eller köra rallylydnad i blötan. Stackars de som ska gå nybörjarkursen i agility för de skulle dra igång ikväll.
Mötte upp sambon vid Rejmes för att provköra en V50. Vi har ju varit sugna på att byta bil ett tag men vi är nog de snålaste som finns för när det väl kommer till kritan ställer vi oss alltid frågan om vi verkligen blir lyckligare om vi köper en nyare bil. Det är inget direkt fel på Peugeoten vi har. Den ser fortfarande helt ok ut och vi får inte mycket för den vid inbyte. Det slutar nog med att vi behåller Peggan ett år till :).
Blommorna vi fick i helgen är fortfarande lika fina. De gillar den svala miljön på altanen.8 april 2014
Grått och ruskigt
Och för den som undrar så är det inget fel på Theo idag. Han är pigg och glad och verkar inte ha ont någonstans (värre än vanligt i alla fall). Jag är så glad!
7 april 2014
Hjärtstillestånd
Kom hem lite för sent för att hinna till måndagsträningen men åkte ändå till Bruksa för hundarna behövde verkligen få göra något roligt. Och roligt hade vi alla fyra. Det blev kanske inte en välplanerad träning, men det blev träning som någon annan hade planerat. Det funkar ju det med, ibland. Till och med Theo fick springa lite med hoppbommarna på backen. Han var överlycklig. När vi sedan skulle åka hemåt skulle hundarna bara få springa balansen en gång. Alla tre ville springa så det blev alldeles för trångt. Viran ramlade ner men hon gjorde det smidigt och landade på fötterna. Den inte lika smidiga Theo ramlade också ner och jag hörde hur det boffade till. Han landade rakt ner på sidan och gnällde lite. Jag trodde hjärtat skulle stanna på mig innan jag såg att han var ok. Tänk så lätt en olycka händer. Tänk om han hade brutit något. Tänk vad fort lycka och glädje vänds till skräck och oro. Tur som en tokig hade han för när han bara hade hämtat andan en stund var han lika glad igen. Och jag med. Fast jag har fortfarande lite ångest över vad som hade kunnat hända. Hoppas nu bara att han inte känner sig alltför blåslagen imorgon. Mattes hjärtepojke <3