Slottshoppet, dag 2

Jag och hundarna sov ju i bilen i natt och faktum är att jag sov väldigt gott. Skönt att vakna skapligt utvilad. Jag hade en tidig start med Elvira i hoppklassen. Skönt tänkte jag, för jag gillar att starta bland de första. Tyvärr hann vi inte längre än till andra hindret. Där sprang Elvira på min fot och på något sätt gjorde hon sig illa. Hon skrek till och kunde/ville inte sätta ner ena frambenet. Jag blev jätterädd och trodde benet hade gått åt skogen. Jag lyfte upp henne och hon höll tassen i en konstig vinkel och fortsatte pipa. Hon är normalt sett inte hunden som visar att det gör ont, så det måste ha känts rejält.

Jag försökte sätta ned henne men hon ville fortfarande inte sätta ned tassen. Då kände jag tårarna komma. Jag tog henne på armen och gick till tältet. Där var vi en stund innan jag satte ner henne igen och då äntligen ställde hon sig på benet. Lycka. Efter en stund gick hon på det utan att halta. Ännu mera lycka. Efter att ha tagit det lugnt ytterligare ett tag verkade allt ha släppt och hon hoppade och skuttade mot mig som vanligt och var hur glad som helst. Det var jag med! Jag valde ändå att stryka mig i agilityklassen för säkerhetsskull. Nu får hon vila ett tag tills jag är helt säker på att det inte blev något.

Underbaraste lilla Winnahunden nollade båda sina lopp. Det är så roligt att köra henne nu. Hon fortsätter att utvecklas hela tiden. I agilityklassen räckte det till en niondeplats och SM-pinne. I hopp, som förresten var världens tråkigaste bana med bara hopphinder och en tunnel, kom vi på trettonde plats men det var bara tolv pinnar. Jättesynd. I vilket fall kan man väl säga att vi nu är halvvägs till SM med våra fyra pinnar. Det finns hopp :).



Hemresan kändes lång och tråkig. Det är verkligen trevligare att samåka, men det är ju svårt när man ska sova i bilen. Hemma hade jag tusen saker att fixa med, bl a fyllde jag på burken med hundmat. Den slank sedan ur handen på mig och all mat föll ut på golvet. Asballt tyckte hundarna, men inte jag.

Våra SM-lopp

Här kommer lagets agilitylopp från första SM-dagen.



Och här kommer mitt och Winnas hopplopp från andra SM-dagen. Tyvärr har jag inte de andras lopp för jag hade glömt säga till den som spelade in att jag ville ha alla inspelade.

Lagtävling Stockholm Södra

Nytt SM-år och dags för första lagstarterna. Elviras lag är detsamma som förra året men Winna har två nya lagkamrater och en gammal.

Jag är galet nöjd med mina hundar. Vi nollade alla fyra loppen. Dessutom körde jag Jack i Smallaget och nollade hopp men fick en femma i agility.



Resultatet för Elviras lag överträffade allt vi tidigare gjort. Vinst i båda klasserna. Helt otroligt fantastiskt!

Winnas lag hamnade femma i agilityklassen och trea i hoppklassen så det räckte tyvärr inte till några SM-pinnar den här gången. Jäkligt fina lopp fick vi till allihop i alla fall :).

När vi ändå skulle till Stockholm hängde sambon med för vi hade hittat en intressant bil. Förhoppningarna var stora men grusades även denna gång av att bilen var för skavankig. Undrar om vi kommer hitta någon som "duger" åt oss :). Turligt nog kunde jag åka hem med mina lagkamrater så sambon och Theo slapp vänta tills tävlingen var klar.

Tranås, dag 2 - Det gick inte :(

Hade satt klockan på 04.30 men vaknade 04.15 och var kissnödig. Ingen idé att somna om. Tidig morgon alltså. Men det är i alla fall ljust ute den här säsongen vilket gör det så mycket lättare. Mot Tranås och sista SM-chansen. Startordningen var densamma som igår, dvs hopploppen för båda hundarna först. Banan var mera öppen än gårdagens vilket jag inte tycker är någon direkt fördel. Tyvärr krånglade det lite efter slalom då Elvira inte visste vart hon skulle och blev förbannad på mig. Vi löste det men tappade massor av tid. Sedan strul på ett hopphinder som många tog åt fel håll. Totalt 9,45 fel och en 14e-plats.



Winna lyckades bättre men var väldigt nära att dra på tunneln rakt igenom slalom. Vi räddade det turligt nog. 0,14 tidsfel och en 18e-plats.



Sedan var det dags för den magiska agilityklassen. Jag hade önskat en svår bana och fick så jag teg. Efter banvandringen kände jag att jag inte hade någon riktigt bra lösning oavsett hur jag gjorde. Men jag skulle verkligen kämpa, det var ett som var säkert. Jodå, vi kämpade... Ända fram till tredje hindret, för då drog Elvira på A-hindret snett åt sidan istället för att ta balansen som låg rakt fram (vi var inte ensamma om den disken). Och därmed släcktes SM-drömmen för det här SM-året.

Med Winna kom jag lite längre, men efter en rejäl flygtur på gungan (hon måste ha trott det var balansen för hon satsade järnet) tog vi om och då blev det förstås disk. För övrigt hade vi nog kunnat lösa det, tror jag. Dock känner jag att vi har en hel del att öva på för när klass 3 håller den här helgens svårighetsklass märks det att hon är väldigt grön. Nästa helg ska vi gå kurs för Veronica Bache. Det ska bli skojigt.

Varmt som tusan var det och det märks att hundarna inte har vant sig riktigt ännu. Winna kändes lite trött och Elvira flämtade även om hon aldrig skulle låta det påverka hennes vilja att köra.

På hemvägen stannade vi på Max och både firade och tröstade oss med varsin lyxshake efter en rolig agilityhelg.

Tranås dag 1, hoppet om individuellt SM lever en stund till

Tranås årliga tvådagars klass 3-tävling. Sista tävlingen på SM-året. Utomhuspremiär. Fyra lopp vardera för hundarna under helgen och alltså fyra tillfällen att ta SM-pinnar för Elvira som behövde tre. Två i agility och en i hopp. Vi kan väl säga att mina förhoppningar om just SM inte var så stora, däremot att göra bra lopp.

Vi började med Elviras hoppklass. Den var inte svår att komma ihåg, men det var ganska svårt att hitta en fin linje för hundarna att springa på för det kändes mest som en massa zick zack. Hund efter hund diskade sig och banan var alltså precis så lurig som vi hade trott. Gynnsamt för mig eftersom mina hundar oftast inte hittar på en massa på egen hand och inte är så snabba... Men det innebar ju förstås att jag verkligen måste se till att ta oss igenom banan. Och ta mig tusan, det gjorde vi. Det gick riktigt fint fast jag tappade en del tid på att jag sejfade med en tidskrävande sväng på slutet. Men jag kände mig väldigt nöjd när vi kom i mål hindernollade med lite tidsfel. Det räckte till en tiondeplats och SM-pinne och plötsligt var vi fullpinnade i hopp.



Till smallklassen byggde de om, men vände i princip bara på zick zacken. Winna gick aningens snabbare än jag hade trott så jag blev lite sen i ett byte vilket gjorde att vi nästan krockade. Inget hände mer än att vi tappade fart, vilket förstås var väldigt synd. Resten av loppet gick jättefint och även vi hindernollade men fick lite tidsfel. Det blev en trettondeplats. Jättenöjd.

Sedan var det dags att byta bana och fokusera på agilityklassen istället. Den visade sig vara om möjligt ännu värre. Dessutom 199 meter lång, vilket är väldigt långt i de här sammanhangen. Även här diskade sig den ena efter den andra i mediumklassen så bara att ta sig runt skulle vara en bravad. Elvira och jag slet och kämpade och jag trodde nästan inte det var sant när vi nollade även det här loppet. Dessutom utan tidsfel. Vi gick in på en andraplats till att börja med och jag kände mig ganska säker på att det skulle räcka till en SM-pinne. Det gjorde det också för vi slutade på en fjärdeplats. Här kunde man nästan ha börjat hoppas på ett cert, men vinnaren var inte fullcertad så det var bara att glömma:).



Sedan var det Winnas tur. Här var det exakt samma bana. Med Winna tänkte jag testa lite andra handlingsalternativ än med Elvira, t ex bakombyte på slalom. Vi började bra, men så tappade jag henne en liten sekund och disken var ett faktum. Inte lyckades vi riktigt med bakombytet på slalom heller för det låg en tunnel väldigt nära så hon vek ur slalom för att springa mot tunneln. Det är något vi behöver träna på för hon har en tendens att bara se tunnlar när de finns i närheten. Tunneln prioriterade hon också när den låg under balansen och det var balansen vi skulle ta. Men sånt händer.



Efter första dagen har vi alltså lyckats ta två av de där tre SM-pinnarna som saknades för ett individuellt SM för mig och Elvira. Tänk om vi kunde lyckas imorgon också. Tänk om utifall att!! Jag skulle så gärna vilja. Men ni vet hur det är när man vill för mycket. Det brukar sällan vara bra. Jag lovar i alla fall att jag ska kämpa så mycket jag bara kan. Hoppas också på fortsatt kluriga banor.

Askersund, dag 2, individuella lopp

Ännu en tidig morgon, men idag hade jag sällskap av A med Ocki. Mycket trevligare än att åka själv. Fyra lopp vardera med hundarna skulle köras och banorna gick parallellt hela tiden. Det innebar att jag var tvungen att hålla två banor i huvudet hela tiden och dessutom gå igång/gå av hundarna mer eller mindre hela tiden. Jag är inte jättevan vid detta ännu. Lagloppen har varit så ibland, men de brukar ju oftast vara lite lättare än klass 3.

Jag måste säga att jag tycker det är svårt att hålla fokus. Det blir liksom att man lägger mera kraft på den ena banan. När det sedan blev lite tight mellan hundarnas starter var det svårt att lägga om fokus på den andra banan vilket gjorde att jag var tvungen att tänka på banans väg mer än att hjälpa hunden. Det straffade sig naturligtvis.

Hur gick det då? Elvira gick riktigt bra i tre lopp och i det sista hopploppet var det ren katastrof. Det var absolut inte hennes fel för jag var felplacerad typ hela tiden. Dessutom höll jag på att springa ihjäl henne när hon hamnade mitt framför fötterna. Första agilityloppet diskade vi oss då hon smet upp på A-hindret bakom ryggen på mig men för övrigt rätt bra förutom några skutt mot mig.



Andra agilityloppet kändes jättefint men tyvärr hoppade hon kontaktfältet på A-hindret. De fem felen gjorde att vi hamnade på 9 plats och det var bara 8 SM-pinnar. Det väldigt synd för den pinnen hade vi verkligen behövt. Första hopplopppet gick bra fast väldigt långsamt slalom vilket resulterade i tidsfel. Sista hopploppet kom vi igenom trots spark med liten hund. 5 fel för kontakt och lite tidsfel för pissig handling.

Winnas första hopplopp började med att hon drog på ett hinder som absolut inte stod på linjen. Jag hade aldrig kunnat ana att det skulle hända. Disk. Men för övrigt rätt ok. Andra hopploppet blev också disk där jag nog var lite otydlig i en svårighet. Första agilityloppet blev disk då hon tog ett hinder utifrån istället för inifrån. Hon gillar verkligen inte att komma tätt intill mig. I sista agilityloppet, sista loppet för dagen, skärpte jag upp mig rejält och lyckades hjälpa henne så vi kom runt nollade på hinder. Tyvärr lite tidsfel, men ändå räckte det till en åttondeplats och vår allra första individuella SM-pinne.



Den här helgens tävlande har innehållit massor av threadles. Undrar om det kommer bli en trend nu. Den träningen bör vi i alla fall ta tag i fortast möjligt. Framförallt med Winna. Det är inte någon av våra starka sidor. Någon jag däremot är glad åt är att vi inte en enda gång har diskat oss på att passera första tunnelingången (inte någon av hundarna). Det brukar vi ju ha en förmåga att göra annars.