Tranås dag 1, hoppet om individuellt SM lever en stund till

Tranås årliga tvådagars klass 3-tävling. Sista tävlingen på SM-året. Utomhuspremiär. Fyra lopp vardera för hundarna under helgen och alltså fyra tillfällen att ta SM-pinnar för Elvira som behövde tre. Två i agility och en i hopp. Vi kan väl säga att mina förhoppningar om just SM inte var så stora, däremot att göra bra lopp.

Vi började med Elviras hoppklass. Den var inte svår att komma ihåg, men det var ganska svårt att hitta en fin linje för hundarna att springa på för det kändes mest som en massa zick zack. Hund efter hund diskade sig och banan var alltså precis så lurig som vi hade trott. Gynnsamt för mig eftersom mina hundar oftast inte hittar på en massa på egen hand och inte är så snabba... Men det innebar ju förstås att jag verkligen måste se till att ta oss igenom banan. Och ta mig tusan, det gjorde vi. Det gick riktigt fint fast jag tappade en del tid på att jag sejfade med en tidskrävande sväng på slutet. Men jag kände mig väldigt nöjd när vi kom i mål hindernollade med lite tidsfel. Det räckte till en tiondeplats och SM-pinne och plötsligt var vi fullpinnade i hopp.



Till smallklassen byggde de om, men vände i princip bara på zick zacken. Winna gick aningens snabbare än jag hade trott så jag blev lite sen i ett byte vilket gjorde att vi nästan krockade. Inget hände mer än att vi tappade fart, vilket förstås var väldigt synd. Resten av loppet gick jättefint och även vi hindernollade men fick lite tidsfel. Det blev en trettondeplats. Jättenöjd.

Sedan var det dags att byta bana och fokusera på agilityklassen istället. Den visade sig vara om möjligt ännu värre. Dessutom 199 meter lång, vilket är väldigt långt i de här sammanhangen. Även här diskade sig den ena efter den andra i mediumklassen så bara att ta sig runt skulle vara en bravad. Elvira och jag slet och kämpade och jag trodde nästan inte det var sant när vi nollade även det här loppet. Dessutom utan tidsfel. Vi gick in på en andraplats till att börja med och jag kände mig ganska säker på att det skulle räcka till en SM-pinne. Det gjorde det också för vi slutade på en fjärdeplats. Här kunde man nästan ha börjat hoppas på ett cert, men vinnaren var inte fullcertad så det var bara att glömma:).



Sedan var det Winnas tur. Här var det exakt samma bana. Med Winna tänkte jag testa lite andra handlingsalternativ än med Elvira, t ex bakombyte på slalom. Vi började bra, men så tappade jag henne en liten sekund och disken var ett faktum. Inte lyckades vi riktigt med bakombytet på slalom heller för det låg en tunnel väldigt nära så hon vek ur slalom för att springa mot tunneln. Det är något vi behöver träna på för hon har en tendens att bara se tunnlar när de finns i närheten. Tunneln prioriterade hon också när den låg under balansen och det var balansen vi skulle ta. Men sånt händer.



Efter första dagen har vi alltså lyckats ta två av de där tre SM-pinnarna som saknades för ett individuellt SM för mig och Elvira. Tänk om vi kunde lyckas imorgon också. Tänk om utifall att!! Jag skulle så gärna vilja. Men ni vet hur det är när man vill för mycket. Det brukar sällan vara bra. Jag lovar i alla fall att jag ska kämpa så mycket jag bara kan. Hoppas också på fortsatt kluriga banor.