Hjärtstillestånd

Har varit i Stockholm på två möten. Ett i ett skapligt högt hus. Fick nästan svindel när man tittade ner från trappan. Kunde inte låta bli att ta en bild, men man får ju som vanligt ingen höjdkänsla på ett foto.

Kom hem lite för sent för att hinna till måndagsträningen men åkte ändå till Bruksa för hundarna behövde verkligen få göra något roligt. Och roligt hade vi alla fyra. Det blev kanske inte en välplanerad träning, men det blev träning som någon annan hade planerat. Det funkar ju det med, ibland.

Till och med Theo fick springa lite med hoppbommarna på backen. Han var överlycklig. När vi sedan skulle åka hemåt skulle hundarna bara få springa balansen en gång. Alla tre ville springa så det blev alldeles för trångt. Viran ramlade ner men hon gjorde det smidigt och landade på fötterna. Den inte lika smidiga Theo ramlade också ner och jag hörde hur det boffade till. Han landade rakt ner på sidan och gnällde lite. Jag trodde hjärtat skulle stanna på mig innan jag såg att han var ok. Tänk så lätt en olycka händer. Tänk om han hade brutit något. Tänk vad fort lycka och glädje vänds till skräck och oro. Tur som en tokig hade han för när han bara hade hämtat andan en stund var han lika glad igen. Och jag med. Fast jag har fortfarande lite ångest över vad som hade kunnat hända. Hoppas nu bara att han inte känner sig alltför blåslagen imorgon. Mattes hjärtepojke <3