Lagtävlingar

Jag har aldrig varit med om maken till bra tävling. Fatta hur skönt det är att inte behöva stressa på morgonen. Vi sov till halv åtta ungefär. Gick en sväng med hundarna. Duschade och gjorde oss i ordning. Åt en smarrig hotellfrukost. Allt i lugn och ro. Vid halv tio åkte vi till tävlingsplatsen och bar in stolar och burar, gick ytterligare en promenad med hundarna och vid halv elva var det dags för banvandring.

Det är lite jobbigt att tävla med både en small- och en mediumhund eftersom man då ofta måste hålla två banor i huvudet (de tävlar parallellt på två banor) och det dessutom är stor risk för att starterna krockar. En annan i mitt mediumlag har samma dilemma vilket innebär att vi även måste anpassa oss till deras starter vilka i sin tur...osv, osv. Men det brukar lösa sig på ett eller annat sätt. Så även idag.

Elviras gjorde två fina nollade laglopp. Extra glad var jag över hopploppet som kändes sådär riktigt, riktigt bra som det bara gör någon gång ibland. Synd att det inte blev filmat. Det är så bra att ha som pepp när man är i en dålig period och känner att det mesta går dåligt. Det mest fantastiska var att vi lyckades göra bakombyte vid tunnel i båda loppen utan någon tvekan från damen. Fatta det ni, som vet vilka problem vi har med det. Så himla skönt att åka hem med den känslan i kroppen. Tyvärr räckte det som vanligt inte till någon SM-pinne. Varför kan inte vi alla lyckas hålla ihop samtidigt någon gång? Nu börjar det kännas väldigt kärvt att hinna få ihop tre pinnar till.

Winnas insats var väldigt avvaktande och tveksam. Hon kändes faktiskt väldigt inte som hon. Hon som är så glad i människor blev tveksam inför domaren (i båda loppen). I hopploppet gick hon ur slalom för hon tyckte domaren stod för nära. I agilityloppet tittade hon misstänksamt på honom när vi ställde oss i starten. Hur konstigt som helst. Jag har annars trott att det är större risk att hon ska springa fram till domare och funkisar för att hälsa glatt. Vi tog oss i alla fall igenom hopploppet med fem fel på hinder och en hel del tidsfel. Agilitylopppet nollade vi även om inte tiden var fantastisk. Jag antar att det helt enkelt beror på att hon är lite miljöovan och behöver få mera rutin. Faktum är ju att hon inte var speciellt förtjust i ridhusen heller till en början. Inte ens att träna i. Nu tränar hon glatt. Ska bli väldigt intressant att se hur hon beter sig nästa helg när vi ska tävla individuellt i Linköping. Jag bad förresten domaren att hälsa på henne och ge henne en godisbit när tävlingen väl var över. Då tvekade hon minsann inte :).