Hittade några gamla bilder på Theo på jobbdatorn. Från 2008 tror jag de var. Det var tider det. Tack vare Theo kom jag igång med agilityn. Tack vare Theo träffade jag alla mina fina hund/agilityvänner. Tack vare Theo lärde jag mig massor om hundar. Tack vare Theo fick jag också möjlighet att prova på en massa olika hundsporter. Tack Theo <3
Glada och lyckliga kom vi i mål! Inte alltid först, inta alltid bäst, men med glädje. Aldrig kommer jag glömma hans pudelfnatt på banan. Tyvärr höll hans kropp inte för agilityns påfrestningar och vi fick sluta alldeles för tidigt. I början av 2009 gjorde han sin sista start. Efter det blev det Elviras tur att ta över stafettpinnen.
Finaste Theo i den lika älskade som hatade bollfrillan. Jag tyckte han var fin och vi fick alltid massor med beröm för den fina frisyren. Men det fanns förstås också många som inte gillade den :). Kanske inte lika "manlig", men i alla fall väldigt "pudlig".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar