Idag fick han somna in vår lilla kille. Det har varit jobbigt och under tre dagar har jag inte gjort annat än gråtit och haft ångest i magen. Men nu är det såhär. Min bror skrev till mig att "livet med hundar innefattar den här skitdelen också tyvärr" och han har så rätt. Man kommer inte undan. Idag förstår jag den där känslan som många har att de inte vill skaffa någon mera hund för de vill aldrig gå igenom det här igen. Det vill inte jag heller. Men jag vill heller inte vara utan all den glädje och lycka livet med hund innebär. I elva och ett halvt år har Theo varit en stor del av våra liv och inte en endaste sekund skulle jag vilja vara utan. (Han skulle ha blivit 15 år i november.) Det finns så mycket jag vill skriva om, allt vi har gjort, allt han har gett till oss. Men jag orkar inte skriva om det idag. Men en annan dag...
Theo behövde aldrig åka till veterinären för att somna in. Hon kom hit istället. Jätteskönt. Han var riktigt pigg när hon kom och lekte med sin pipis. Somnade sedan lugnt och fint. Vi saknar honom så det gör ont, hela familjen. Han lämnar ett stort tomrum efter sig, så liten han var.
3 kommentarer:
Åå det är det jobbigaste som finns att hjälpa sin bästa vän slippa smärtan.
Av rent egoistiska skäl har jag därför valt att ha två hundar hela tiden för att inte fastna i känslan "aldrig mer..."
Kram till er alla och tack för att jag fått löra känna lilla Theo <3
Åh underbara Theo. Vad många fina år ni fick tillsammans!
Fick dessa ord till mig när Nike gick bort och de är så fruktansvärt smärtsamma, men sanna.
Till Theo
För världen var du bara någon
Men för matte var du hela världen
Stor kram till dig Maria. VI är många som sörjer Theo med dig
Tack <3
Skicka en kommentar