Doftprov eucalyptus

Efter förra årets misslyckanden med Yoshis doftprov bestämde jag mig för att strunta i att försöka någon mera gång och bara träna för att det är roligt. Jag har under vinterträningen fått hjälp med att träna om hans markering och han är så himla duktig så jag kunde inte låta bli att anmäla honom en gång till nu när det var på hemmaplan. Jag som normalt sett inte brukar vara nervös när det är tävling var alldeles väldigt nervös den här gången. Tror det beror på att jag i den här grenen verkligen inte kan hjälpa honom utan han måste lösa uppgiften själv och jag måste lita på att han kan.

Vi gick in allra först vilket var väldigt bra för hans självförtroende. Då behövde han inte träffa några andra hundar och det var heller inga andra hundar som hade lämnat doft på kartongerna. Han var ändå mera vimsig än på träning när vi påbörjade sökandet. Han nosade på ett antal kartogner och valde sedan att ganska tydligt markera en kartong. Jag blev osäker, skulle jag våga lita på honom? Jag bestämde mig för att ha is i magen och sa att han var duktig och att vi skulle lukta lite på de andra kartongerna. Han återvände efter en liten stund till kartongen som han hade markerat från början men släppte den och gick till kartongen bredvid. Den markerade han väldigt tydligt, men då blev jag osäker igen. Han hade ju markerat den andra först. Var det en markering eller en fråga till mig där han bad om hjälp? Jag bestämde mig för att lita på honom, han verkade ju väldigt säker. Jag sa "markera" och tack gode Gud så var det rätt den här gången.

Vi gjorde det! Äntligen! Han är så värd det för han kan ju det här! Fjärde gången gillt fick vi till vårt godkända doftprov och kan nu tävla i nosework ifall vi skulle vilja. Älskade lilla pojke så glad och stolt jag är över honom.

Ella skulle minsann också få chansen såklart. Även hon är grym på träningen och med henne kände jag mig inte särskilt nervös. Hon är ung och inte så erfaren. Om vi inte skulle få till det den här gången så skulle inte det vara hela världen. Dessutom var hon allra sist ut och var tvungen att ha en liten löptikstrosa på sig. Det där med trosa kunde ha blivit ett litet bekymmer för jag fick veta sent igår kväll att hon behövde ha det och jag hade ingen. Turligt nog fick jag låna av en vän. Dock hade ju Ella aldrig haft någon sådan på sig, men vi hade lite tid mellan Yoshis sök och hennes så hon hann med att i alla fall testa den lite. Hon visade sig vara ganska obekymrad.

När det väl var hennes tur gick hon in, tittade sig lite runt omkring och hälsade på människorna. Sedan kollade hon kartongerna och hittade doften nästan direkt. Jag tänkte att jag gör som med Yoshi och talade om för henne att hon var duktig men att vi skulle titta lite till. Jaha, men det tyckte hon var onödigt och markerade återigen bestämt på sin kartong. Jag sa markera och jajamensan, hon hade helt rätt! Duktiga, duktiga lilla flicka! Säkerheten själv! Jag är såklart precis lika stolt och glad över hennes prestation! Jag tror nog dock att hon har fått lite bättre förutsättningar att klara det än vad Yoshi hade första gången. Förhoppningsvis har jag lite bättre kunskap nu än vad jag hade då.

På eftermiddagen tog vi en tur i skogen i det härliga vädret.