16 februari 2019

Det går fint

Vi har haft en riktigt bra första dag tillsammans med den lilla svarta. Han har en alldeles fantastiskt härlig attityd. Så positiv och glad. Så gosig och mysig. Det känns helt rätt.

Jag ska förstås inte inbilla mig att det kommer vara såhär enkelt hela tiden. Han kommer sannolikt bli kaxigare för varje dag som går och han känner sig tryggare och vet hur saker och ting fungerar på det här stället. Det har också funkat superbra med rumsrenheten hela dagen, men det är ju när han får rasta sig på tomten. Det är inte precis så att han gör något när vi går koppelpromenader.

Och koppelpromenader har vi gått några stycken i området. Jag vill att han ska känna igen sig häromkring och hitta hem om det av någon anledning skulle hända något.

Det var så himla härligt väder så jag hade önskat att jag kunde ge mig ut på en riktig långpromenad. Det kändes inte aktuellt varken med Winna eller den svarta men en skogstur blev det i alla fall. Sambon och dottern följde också med. Vi påbörjade såklart hoppa-upp-på-sten-och-posera-för.fotografering-träningen :). (Lotta, ledsen att det blev sele, men det kändes tryggt så han inte skulle få för sig att gå ur kopplet;).)

Sonen och Arya kom och hälsade på. De var förstås nyfikna och ville träffa nytillskottet. Arya och han verkar komma fint överens de också, om han bara inte försöker rida på henne ;). Sedan var det det där med namn. Vad ska han heta egentligen. Ska han fortsätta heta Göran? Eller vad ska det bli? Ture, Hyss, Dobby, Ned, Totte... Kärt barn har många namn, men hur svårt ska det vara. Imorgon ska han ha ett namn. Så är det bara. Och jag undrar om det inte lutar åt Dobby, trots allt.

Inga kommentarer: