"Bara" ett lopp kvar att köra. Den individuella finalen. Banan ritad av Jocke Tangfeldt. Jag gillar verkligen att få springa på hans banor och var glad att det var just han som dömde small-finalen.
Och banan var precis så där härligt stor och öppen så man kunde ösa på och inte härja med skrik och panik. Det kändes så himla bra. AjAj var så lyhörd och fin. Det var nära, så nära, men gick inte den här gången heller. Jag kunde ändå inte känna mig ledsen när jag gick i mål. Loppet var så kul och känslan så fin. Men tänk om det hade fått hålla hela vägen. Tänk om...
Men sämst när det gäller känner jag mig nu. Vi kvalar med laget år efter år och jag missar med Winna i det viktigaste loppet. AjAj och jag gjorde samma sak under förra årets SM och även på Sheltie-VM, kval till final men disk i finalen.
Jag fattar inte varför. Jag känner mig stark och inte nervös när jag går in på banan. Ändå vill det sig inte. Men det är bara att kämpa på helt enkelt. Det måste väl bli min tur att lyckas någon gång :). Tur att agilityn är så mycket mer än bara sekunderna på banan. Tack fina vänner för att vi har haft så roligt med "Laget före jaget" ❤️.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar