Men det är alldeles väldigt roligt och spännande för man vet aldrig riktigt vad som kommer att hända. Jag var inte nervös, trodde nog att jag skulle vara det. Jag var mest orolig för att Aryas hjärna skulle vara helt bortkopplad efter fem timmars väntan på vår tur.
Varför fem timmar? Jo för vi åkte med Carina och Cider som också debuterade, men i storleken medium vars klasser gick före small.
Bortkopplad var hjärnan i första loppet så det gick allt annat en bra. Men i andra loppet gick det bättre, och även i det tredje. Visserligen disk i dom också men känslan var bra.
Slalom var dagen svåraste hinder. Hon är duktig på det hemma men i tävlingsmiljö håller det uppenbarligen inte ännu. Och så var det platta tunneln. Den har vi inte tränat mycket och framförallt var det väldigt länge sedan. Den här såg dessutom annorlunda ut. Bara att träna vidare alltså :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar