Utflyttad

Det känns så tomt och sorgligt. Som en ångestklump i magen. Sonen har nu officiellt flyttat hemifrån och jag tycker det är jättejobbigt. Det är inget konstigt att han vill flytta. Han fyller ju faktiskt 23 i augusti. Skulle vara konstigare om han ville bo hemma egentligen. Men en stund kan jag väl får sörja lite. Samtidigt är jag glad för hans skull. Han har blivit stor nu. Han pluggar till lärare. Han har träffat en jätterar tjej. Han har köpt bil. Han är en fin kille och livet ser ljust ut. Lycka till i vuxenlivet älskade pojke.