30 september 2014

Så mycket kärlek

Så mycket kärlek man kan känna till en liten, liten pudelpojke. Imorse ville han inte äta igen. Fast under dagen har han pillat i sig det mesta, lite i taget. Inte konstigt att han inte vill äta förresten för magen är rätt paj. Jobbade hemma på förmiddagen. Kunde inte förmå mig till lämna honom ensam (med de andra hundarna förstås). Vill bara ha honom nära hela tiden. På eftermiddagen var jag på jobbet men tankarna var någon annanstans. Är det dags nu? Har vi kommit till den där tidpunkten man bara inte vill tänka på överhuvudtaget? Han får förstås några dagar på sig för att se om han repar sig igen. Men jag tror inte det. Inte den här gången. Ikväll när jag skulle till skogen med tjejerna ville han följa med. Det fick han såklart. Fast när vi väl var där var han inte så sugen på att gå så han fick hänga på armen mest hela tiden. Men han var med och han ville vara med. Så länge viljan finns...

1 kommentar:

Carina sa...

jag tänker på dig hela tiden. Kramen❤️