Min Theo

Jag saknar min gamla Theo. Alltså den Theo som var yngre och rörligare. Den Theo som kunde gå lös i skogen. Den Theo som kunde rejsa runt och bråka med Elvira på skogspromenaderna. Den Theo som kunde höra när jag ropade på honom. Den Theo som inte bara ville gå hem. Visst är han pigg och glad för det mesta men åldern tar trots allt ut sin rätt och ibland blir jag så ledsen att jag bara vill gråta. Min älskade lilla Theopojke <3