Fasen också

Här sitter jag med tårarna rinnande. Inte över att något har hänt mig eller de mina, men en fin liten pudel har gått i graven. En liten pudelkille som var född samma år som Theo. En liten pudelkille vars mattes blogg jag har följt så länge jag kan minnas och där jag nu kunde läsa att han fått somna in (pudelbus). Jag vill inte tänka på det, men jag vet ju att Theo inte kan leva hur länge som helst. Det kommer bli min tur att fatta det där beslutet. Inte idag, inte imorgon, men tidpunkten kommer närmare...