Hoppcert

Idag åkte vi till Tranås. Sista tävlingen på SM-året och sista chansen att ta tre SM-pinnar. Ja, tävlingen pågår imorgon också. En hopp- och två agilitypinnar behövde vi. Chansen var alltså mikroskopisk, men den fanns. Det började med en riktigt krånglig hoppklass där hindren stod tätt och fällorna var många. En sådan bana som är bra för oss om vi bara lyckas ta oss igenom den. Det gjorde vi. Vi till och med nollade. Det kändes riktigt skönt. Det var inget klockrent lopp men ett helt ok. Nöjdare och nöjdare kände jag mig vartefter ekipage efter ekipage diskade sig. När klassen var slut visade det sig att vårt lopp räckte till en sjätteplats och SM-pinne. Jäkligt nöjd!!!

Vid prisutdelningen frågade de ettan till femman om de var fullcertade. Det var de. Synd tänkte jag att vi inte kom på femte plats för då hade Viran fått certet. När det var min tur att gå fram frågade de om Elvira var fullcertad. Eh, nej det är hon inte. Grattis, då går certet till er! Jag trodde de tagit fel och frågade om det verkligen stämde. De kollade reglerna och det visade sig att numera vandrar certet ner till 10% av de startade. Vi fick alltså certet! Fasen vad kul! Bästa Viran! Tyvärr var det ingen som filmade loppet.

Agilitybanan var inte alls lika svår. Långa avstånd och gott om utrymme mellan hindren. Den borde vi verkligen ha kunnat sätta. Men, nej. Vi diskade oss. Alltså ingen SM-pinne och alltså kört att ta sig till SM. Det här året... Det innebär också att det blir rallylydnadstävling imorgon på hemmaplan istället för agility i Tranås.

Winna tävlade också idag. Hon gjorde ett jättefint agilitylopp men sprang förbi gungan och fick en vägran. Synd, för det hade varit kul att se hur hon stod sig tidsmässigt. Åtta blev hon visst. Hon gick inte lika snabbt som på träning, men det går definitivt framåt. I hopploppet körde hon sitt eget race och belönade sig med tunnlar både här och där. Kul ändå för hon var glad och alert.



På hemvägen stannade S och jag vid Max och belönade oss med en varsin lyxshake.