Kanonsabotören, dag 2

Andra dagen på Kanonsabotören inleddes med Winnas lopp i klass 1. Först hopploppet, en riktigt enkel och fin klass 1-bana. Den gick jättefint ända tills det blev en rivning på tredje sista hindret. Det var högst förvånande för jag tror aldrig hon har rivit någonsin. Snöpligt. Hade annars räckt till pinne. Om inte om....



Sedan var det dags för agilityklassen. Inte svår men ändå lite klurigare. Här lyckades vi ända in i mål och det räckte till en sjätte plats och hennes första agilitypinne. Fina lilla Winna, vilken duktig tjej.



Elvira började med agilityklassen och den var riktigt gräsligt svår. Jag satt speaker i largeklassen som gick innan medium och det var inte många hundar som kom i mål kan jag lova. Det bådade inte gott. Det som är bra med sådana klasser är att det gynnar hundar som är lite långsammare och som inte drar på egen hand. Kunde ha varit något för oss alltså, men så blev det inte. Disk för mig och Elvira, precis som för så många andra. Det här loppet tänker jag inte lägga ut någon film på. Bara glömma och gå vidare.

Hoppklassen som gick sist på dagen var jag tveksam till att starta. Elviras mage hade pajat ihop totalt och hon kändes inte på topp. Var i valet och kvalet ända tills det var vår tur, men hon verkade ändå sugen på att starta så vi körde. Det var en snabb och förhållandevis lätt bana och då har vi svårt att konkurrera. Så trots att vi nollade, efter en riktig kämpainsats, så kom vi inte bättre än på 26:e plats. Tråkigt. Men jag är glad att vi lyckades prestera ett rätt bra lopp i alla fall innan vi avslutade den här tävlingen. Elvira, min underbara fina hund. Som jag älskar henne. Hon kämpade på trots bråkig mage, trots att hon var trött och att dagen hade varit lång. Hon är den bästa man kan tänka sig. Hade loppet på film, men råkade radera den av misstag:(.

Som avslut på en lång dag (helg) var det bara att packa ihop alla hinder som vi (Bruksa) och Catharinas agilitycenter hade lånat ut. Det såg väldigt mycket ut och jag kunde inte fatta att vi skulle få med allt på en liten släpkärra. Men det gick sånär som på ett par tunnlar och sandsäckar i min bil och en platt tunnel i Annettes bil. Egentligen är jag inte förvånad för Annette, hon är en mästare på att packa och att lösa problem. Ingenting verkar någonsin vara jobbigt eller svårt för henne. Hon är en fantastisk människa. Dessutom tog hon och Ocki två uppflyttningspinnar idag och det var de verkligen värda. Grattis Annette. Grattis också till alla ni andra som gjorde fina lopp och bra prestationer. Heja Söderköpings Brukshundklubb!