Nu är det alltså över. Den obligatoriska skolgången. Det var traditionell avslutning i kyrkan. Sämsta kyrkan om man ser till möjligheten att se något av vad som händer längst där framme men vi stod upp bakom bänkraderna vid kyrkgången så vi såg bra, även om det var en bit ifrån. Och att se bra var viktigt, för dottern skulle sjunga solo. Gode tid vad nervös jag var. Man kunde tro att det var jag som skulle gå upp där alldeles själv framför alla niondeklassare och hur mycket föräldrar och släktingar som helst. Men så är det med barnen. Man vill så gärna att de ska lyckas. Och det gick bra. Och som förälder är jag såklart hur stolt som helst. Filmen har jag inte fått ok på att lägga ut ännu, så vi får se om den kommer upp på bloggen.
Betygen var toppenfina. Brorsan och mormor kollar. Förutom fina betyg fick hon stipendium för att hon var så duktig i........bam, bam, bam, spänningen stiger.....träslöjd!!! Jätteroligt förstås, men både hon och vi blev skapligt förvånade över att det var just träslöjd:).
-Ja ja, brorsan, du hade också fina betyg men mig slår du inte:).
Mina älskade barn tillsammans på bild för en gångs skull <3<3
Vi avslutade med fika hemma hos oss. Två tårtor lyckades vi äta upp. Antar att det tyder på att det smakade bra:). Den lilla rävflickan tyckte också det för när alla hade gått och vi skulle plocka undan från borden hade hon hoppat upp på en stol och slickade tallrikar för fullt. Hoppsan hejsan. Bara hoppas att magen är tålig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar