På bättringsvägen

Oj,vilken lång och orolig natt det har varit. Vid tretiden började det äntligen vända. Då gav jag honom någon matsked vatten som han fick behålla och sedan stod han i köket och pep ungefär varje kvart att han ville ha mera. Han fick ett par matskedar åt gången och fick behålla det. Å, så skönt. Men någon ro i kroppen blev det inte. Han vankade fram och tillbaka, lade sig ner en halv minut eller nåt för att sedan vanka runt igen.

Sedan ville han plötsligt gå ut och jag tänkte att det kanske var bäst att han fick det. Elvira ville förstås också följa med. Tog inga koppel på hundarna för jag trodde inte vi skulle så långt och det vimlar ju inte av folk ute sådär dags. Theo satte i hög fart av mot "godisfarbrorn", Elviras hundvakt, för där brukar det minsann bjudas på både det ena och andra. Galna hund. När jag fick tag i honom var det bara att bära hem honom igen.

Sedan fortsatte vattnandet med minimala mängder. Vid 5-tiden blev det äntligen lite lugn och ro och vi kunde sova några timmar. Vid 8 stod han och pep igen så efter en vattenskvätt gick vi ut en promenad och sedan blev det sängen igen. Lite oroligt först men efter ett tag somnade vi äntligen ordentligt allihop.

Just nu verkar han må ganska bra, men kan fortfarande inte ha fri tillgång på vatten. Han har fått ett par matskedar ris och det verkar han behålla. Hoppas nu bara att det inte blir något bakslag. Själv ska jag nu hoppa in i duschen och göra mig i ordning. Det finns liksom lite att styra med såhär dan före dopparedan.