Rättvik dag två

Lite försenat kommer här ett inlägg om andra dagen i Rättvik. Efter en natts sömn tyckte jag att jag kände mig lite bättre och tänkte att det här ska nog kunna gå. Men den känslan varade inte länge. Rösten var i princip helt väck och jag var seg och konstig efter en stund i körhallen. Hade tänkt att jag skulle vara så mycket som möjligt ute eller i bilen men det blev ganska kallt efter ett tag. Men är man nu på plats är det i alla fall roligare att försöka tävla än att bara sitta där och dumglo så vi startade i de individuella loppen. Agilityklassen gick bäst, om man nu kan säga så om ett lopp med typ 20 fel, men det tråkiga är att så fort något strular, vilket det gjorde i slalom, blir hon enormt klistrig och svår att jobba med. Hoppklassen började också ganska bra men sedan blev hon så förvirrad av min tysta handling att jag bara gav upp och gick ut. Självklart inte sur på hunden utan ledsen för att jag inte kunde fixa det bättre.

Agilityklassen var det enda lopp som filmades i helgen tyvärr.


Sedan var det dags för lagloppen och jag kände att det var ganska meningslöst att ens försöka så vi bestämde att Lena (som jag åkte tillsammans med) skulle prova att köra med Elvira. Lena är superduktig så jag kände stort hopp om att det skulle gå bra. Det gjorde dock inte Elvira som bara tog ett par hinder på vägen och sedan drog av banan och ut genom körhallen eftersom dörren råkade stå öppen. Lite lätt panikkänsla uppstod eftersom jag inte visste vart hon skulle ta vägen. Men det visade sig att hon bara sprang ut dit jag hade lämnat över henne till Lena och sedan kunde hon fångas in igen. Skönt.


Sista lagloppet blev jag då tvungen att springa själv. Jag gjorde verkligen en kraftansträngning och fick henne igenom med 15 fel. De andra två hundarna gick också runt så vi fick i alla fall ett resultat. Det är så himla typiskt att jag skulle bli sjuk när det kunde ha gått så bra med laget. Elvira brukar ju faktiskt vara stabil i lagloppen. Det är inte så jätteofta hon diskar sig där. Men det var inte mycket att göra åt.

Idag är jag hemma och försöker kurera mig lite. Jag tar det hur lugnt som helst. Bara ligger i sängen och läser bloggar och kollar på film. Rösten har inte kommit tillbaka. Kanske är den lite bättre men det beror förmodligen på att jag vilar den och inte försöker prata hela tiden. Jag tycker det är jättejobbigt att inte kunna prata. Jag är inte den tystlåtna typen:). Men en tankeställare har jag fått. Jag ska nog träna Elvira i tyst handling för det tvingar henne att ta lite mera egna initiativ och våga lita på det jag visar med kroppen. Jag tror i alla fall det kan vara nyttigt. Vi ska också träna på att andra personer kan köra med henne. Det är nästan ett krav för en laghund. För övrigt känns det ganska skönt att det är tävlingsvila nu ett tag. Vi har så mycket vi behöver träna på och jag tror vi behöver en liten paus faktiskt. Ibland är det vad som krävs för att allt ska trilla på plats. Nästa tävling blir med laget i Kista i januari.