I år är det 20 år sedan jag träffade Martin för första gången. 20 år sedan han blev ihop med min bästa vän. 20 år som vi har gjort många roliga saker tillsammans. 20 år som våra familjer stått varandra väldigt nära. Det finns många fina och roliga minnen, men det jag främst kommer bära med mig av Martin är att han alltid fick mig att känna mig välkommen. Om man gick förbi hemma hos dem för att säga hej, sa han alltid saker som;
- Vill du inte komma in och fika?
- Vill du ha ett glas vin?
- Ska vi inte ses och grilla till kvällen?
- Ska vi spela kubb?
- Ska vi spela lite spel?
Det var aldrig besvärligt för honom. Han gillade verkligen att umgås. Som sagt, han fick en alltid att känna sig välkommen. Jag saknar det. Jag saknar en fin vän.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar