Fredagssim

Äntligen fick vi en simtid igen. Nu var det några veckor sedan sist. Theo simmade på som om han aldrig gjort något annat. Han blir bara bättre och bättre. Förut tyckte jag att det var tråkigt att åka dit för jag fick slita så mycket för att få honom att simma men nu känns det roligt. Som att vi drar iväg för att göra något kul tillsammans.

Mormor var trött idag. Hon sov mest hela tiden när jag var där och ville helst vara ifred. I söndags stängde hon av droppet men inte förrän idag har jag märkt någon större skillnad mot när hon hade det. Hon är besviken på att väntan är lång. Väntan på döden. Tror hon hade räknat med att det skulle gå fort när hon väl hade stängt av men hon är av segt virke, min mormor. Jag lider med henne. Tycker synd om henne när hon har ont både här och där, trots allt smärtstillande. Hon ska ju egentligen inte behöva ha ont, sägs det, men när man bara ligger gör det ju ont överallt. Hoppas för hennes skull att väntan snart tar slut.