Det finns nog en anledning

...till att man gör vissa saker. Idag t ex kom jag hem från att ha varit en sväng på mitt jobb för att tillsammans med Carina försöka lära mig lite mera om det nya agility-tävlingsssystemet. Pratandes i telefonen stod jag en stund och dumglodde på min fina blanka röda Volvo som sambon hade polerat och tyckte plötsligt att jag såg något röra sig inne i bilen. Undrade vad det var och gick fram för att titta närmare. Såg inget först men tittade lite till och fick se att det var Elvira som var inne i bilen. Släppte ut henne och gissa om hon var lycklig att se mig.

Gick in i huset och konstaterade att varken dottern eller sambon var hemma. Sonen satt vid datorn i sitt rum och hade förstås ingen aning om vart de andra var. Själv gissade jag att de var ute och letade efter en försvunnen hund:). Ringde sambon som svarade att han var ute och cyklade (gissar att han inte ville oroa mig). Då frågade jag om han kankse var ute och letade efter Elvira. Mmm, så var det. - Då kan du sluta nu för jag har hittat henne, svarade jag.

Så vad jag vill säga är att det nog fanns en anledning till att jag, istället för att gå in direkt, stod där och dumglodde på min bil en stund. Nu blev det bara cirka 10 minuter i bilen för den lilla vovven. Annars kan man bara undra hur lång tid det hade tagit för oss att hitta henne. Våran lilla bushund som tar alla chanser att få åka med i bilen.