Bästa tänkbara vård

Mycket skit hör man om vården idag, men jag måste tvärtom höja alla som varit inblandade i min "sjukdom" till skyarna. Från mitt besök på Geria vårdcentral i Söderköping till ambulanspersonal som skjutsat till Norrköping och till Linköping, till mottagandet på akuten, AVA och mest av allt Hjärtavdelningen i Norrköping och Linköping! Jag har blivit så oerhört väl omhändertagen hela tiden. En massa bra mat har jag dessutom fått, hygienartiklar, lånekläder (även om jag helst använde mina egna), eget rum, TV på rummet, fria besök. Ja, det finns absolut inget att klaga på! TACK!!

Världens bästa rehabgäng

Dagarna hemma går fort. Det är lätt att tro att allt är som vanligt. Ibland har jag en massa ork, jag blir ju starkare för varje dag, men så blir det lite för mycket aktivitet och då får jag ta det lugnt för att låta kroppen komma ifatt.

Idag gick jag en tur i skogen och det var alldeles väldigt skönt. Gullhundarna måste ju helt klart vara bästa möjliga rehabsällskap. Och ifall någon undrar så är det faktiskt så att jag SKA gå ut och gå enligt hemgångsråden!

Mys 💕

Idag har jag äntligen fått komma ut på en liten promenad med pälsklingarna 💕. Så himla skönt! Det gick verkligen inte fort men det gick bra 😍

Har fixat lite med jobbet. Bokat om möten, skickat sjukintyg och lite sånt. Gjorde också anmälan till försäkringsbolaget.

Och sedan blev det en stunds vila vid TVn. Ella gull vill gärna vara nära och hur glad blir man inte då 🥰

Mediciner

Min hjärtproblematik innebär ett liv med mediciner. Blodförtunnande för att förebygga proppbildning och blodfettsänkande för att minska risken för att kärlen täpps igen. Man blir lite mörkrädd när man läser om biverkningar, men jag får väl hoppas att jag inte ska drabbas av dem.

En av tabletterna ska bara tas första året så om jag därefter endast behöver ta två tabletter om dagen är det ett minimalt pris att betala för att få leva ❤️

Äntligen hemma ❤️

Underbart att äntligen få komma hem till mina hjärtan 💙❤️💙

Kan väl säga att jag inte kände mig så kaxig när jag väl kom iväg. Lite klen och orkeslös snarare. Efter att ha gått i sjukhuskorridorerna två gånger (hade glömt mobilladdaren på rummet), åkt till affären för att köpa några grejor, åkt till apoteket och hämtat ut medicin tog orken slut. Jag som hade längtat efter en promenad med hundarna. Hoppas på mer kraft imorgon 😊

Snart hemgång

Har pratat med en toppenbra läkare idag som förklarade en massa och som även berättade att de faktiskt kunde se förändringar på mitt EKG när jag kom in första dagen. Det har ingen sagt tidigare.

Jag har också träffat en fysioterapeut och vi har pratat om hur jag går vidare. Mitt kost och träningsprogram känns helt rätt att återgå till även om jag vad gäller träningen tänker mig att jag börjar om från början. Och just armhävningar är inte något jag ska ägna mig åt den första tiden eftersom högerarmen inte får belastas.

Nu väntar jag på ett slutgiltigt besked om hemgång 😃 Som jag längtar efter både sambo och hundar ❤️❤️

Känslan idag

Det har varit väldigt lugnt här idag. Jag har känt mig lite trött. Högst rimligt enligt läkaren. Har också en anings känsla av skav innanför bröstkorgen. Även det rimligt enligt läkaren. Imorgon ska läkarna titta igenom bilderna från gårdagens ingrepp och jag får sannolikt äntligen åka hem 🥰

Sambon är på bättringsvägen hemma men låter fortfarande ganska förkyld ❤️

Sådär ja

Det blev en lång dag igår. Efter att återigen ha väntat och väntat blev det till slut min tur att komma på den planerade kranskärlsröntgen som alltså gjordes från artären i höger handled.

Jag var stressad och rädd och fick lugnande via infarten i den andra armen. Personalen kändes så lugn och trygg. Själva ingreppet gjorde i ärlighetens namn inte ont alls och om jag ville kunde jag följa arbetet via stora skärmar. Jag tittade lite då och då men fokuserade mest på att ligga still och försöka slappna av.

Det var väldigt tydligt var förträngningen satt och de vidgade den och satte dit ett stent. Det var även ett ställe til som behandlades på något sätt.

När allt var klart sattes ett uppblåsbart tryckförband på handleden för att det inte skulle blöda och jag fick komma tillbaka till avdelningen igen.

Trycket på armen gjorde ondare än behandlingen och när de skulle lätta på det gick det lite för fort så det började blöda. Det var bara att blåsa upp det hårt igen. Vartefter kunde de ändå lätta igen. Sent på kvällen fick jag åka ambulans tillbaka till Norrköping. Skönt att komma "hem".

Nu får jag inte använda högerhanden under en tid vilket är sjukt svårt att låta bli. Men snart ska jag väl äntligen få komma hem på riktigt ❤️

Förflyttad till Linköping

Idag blev den planerade ambulansfärden mot US i Linköping av. Så nu ligger jag på en vårdavdelning där och väntar… Denna väntan. Jag fick lite lugnande imorse så jag inte ska oroa mig alltför mycket. Jag kan inte säga att jag känner någon gigantisk skillnad men den gör säkert något bra.

Fick ett nyrenoverat rum här men oj så mycket trevligare det är i Norrköping. Där känns det mycket mera ombonat och här mera sterilt. Men förhoppningsvis ska jag inte vara här så länge. Nu håller jag tummarna för att ingreppet ska bli gjort så jag kan lägga det bakom mig och gå vidare.

Nej, det blev inte idag

Väntat och väntat men vartefter tiden har gått har jag anat att det nog inte skulle bli idag ändå. Och mycket riktigt, nyss fick jag besked om att det blir imorgon istället. Kl 09 går färden mot Linköping.

Mina nya "vänner" här på Hjärtavdelningen har alla fått lov att åka hem idag. Lyllos dem 🥰

Ikväll skulle jag och hundarna ha varit på fredagsmys i LarsA. Jag får istället se fram mot fredagsmys här på avdelningen 😔

Väntan

Har fått besked att det ska ske idag. Har duschat och fått på mig sjukhusets kläder. Väntar… Har fått en ny infart i vänster hand. De väntade med det tills idag. Det krävdes ett par försök men nu är den på plats. Bra! Väntar…

Hatar att vänta. Det skapar bara en massa ångest 🫣 Vill bara att det ska vara över och att allt har gått bra. Måste tyvärr åka till Linköping för att genomföra ingreppet. Dåligt eftersom det idag är ishalka ute. Men E4 är förhoppningsvis välpreppad.

Väntar….och längtar efter att få komma hem och må bra ❤️

Dag 4 - nu vet jag

Idag har jag varit på kranskärls-DT och då kunde de se att det fanns en förträngning på ett av kärlen. Boven i dramat är därmed funnen.

Det innebär att jag ska göra en ballongvidgning med en kateter som går via en artär i armen. Det sätts också dit ett stent, dvs en sorts nätrör, för att stödja kärlet och hålla det vidgat.

Gubbarna som är här på avdelningen som har gjort detta säger att det inte är något att oroa sig för. Att det inte gör ont alls. Det låter ju onekligen hoppfullt. Men jag är ju ingen tuffing så det är klart jag är rädd. Jag kommer be att få så mycket lugnande det bara går.

Jag var ganska cool förut, men ju närmare det kommer och ju mer info jag läser, ju mer orolig blir jag. Det är ju ändå hjärtat de ska pilla på, även om det nu räknas som "standard procedure".

Och nu ska de göra ett nytt försök med en infart i min blålila arm där de inte lyckades igår 🫣

Längtar ut

Ute lyser solen och det ser så skönt ut. Jag längtar efter att ge mig ut med hundarna. Sambon längtar också efter att jag går promenaderna med hundarna. Han är sjuk hemma och då är det ju inte jättekul att behöva ta alla promenader själv ❤️.

Jag får nöja mig med att sakta gå fram och tillbaka i korridorerna och längtansfullt titta ut genom fönstren 😃.

TVn är ständigt på. Aldrig har jag varit så uppdaterad på nyheterna. Inte för att jag egentligen vill vara det med tanke på vad som just nu händer i världen. Man vill mest bara gråta åt eländet. Det är ju tur att man får varva det med skid-VM 😊

Dag 3

Idag har det egentligen inte hänt något nytt på undersökningsfronten. Bara förberedelser inför morgondagen då de med hjälp at kontrastvätska ska göra en datortomografi (DT) på hjärtats kranskärl för att se om det finns några förträngningar.

För att kunna spruta in kontrastvätskan behövde de sätta en ny infart. Problemet var bara att mina kärl var tunna och inte särskilt villiga. Den stackars sköterskan stack flera gånger utan att lyckas så nu har jag blåmärken både här och där på ena armen.

Jag fick därför ligga med värme på armarna för att vidga kärlen och sedan kom en annan sköterska för att göra ett nytt försök. Tack och lov lyckades hon 😊.

Dagens mat har varit riktigt bra. Det är som ett hotell 😜

Fortsatt utredning

Ny dag, nya prover och ultraljud på hjärtat. Allt ser fint ut. Tabletter för blodförtunnande och blodfettförtunnande för säkerhets skull. Flytt till hjärtavdelningen och så får vi se vad de har för plan för mig imorgon.

Hur mår jag då? Jag känner mig bra. Har inte haft några känningar men har heller inte gjort något mer ansträngande än att gå omkring lite i rummet. Jag blir väldigt väl omhändertagen här på sjukhuset så det känns tryggt 😊

Ambulans

Var på vårdcentralen på förmiddagen och kollade EKG. Kurvan såg fin ut och även blodtryck, syresättning och vad man nu kollar. Läkaren konsulterade hjärtläkare som ändå ville utreda vidare. Därmed fick jag åka ambulans till sjukhuset. Första ambulansfärden för min del.

Fick ligga några timmar under övervakning på akuten där de också tog blodprover. Resultatet av dem visade på något förhöjda värden på hjärtmarkörer och det beslutades att jag skulle bli kvar för ytterligare utredning.

Så nu ligger jag på AVA uppkopplad med sladdar och med flera prover tagna. Det känns skönt att de tar hand om mig för hur det än är blir man rädd när det är något med hjärtat som bråkar 😟

Lite jobbigt är det med kosten för nu blir det en del mindre bra saker att äta, typ limpmacka och nyponsoppa. Kroppen får väl en sockerchock 😅.

Bästa mamma och styvfar kom förbi med jättegod (och nyttig) lunch 🥰. Darlingen kom på kvällen med kläder och cola 😍

Fortsättning följer imorgon…

Burr

Det såg så skönt ut i solen idag men tusan vad kallt det var när man hamnade i motvind.

Sambon och jag gav oss iväg på en tur men fick vända hemåt för jag mådde inte toppen idag heller. Nu hoppas jag att jag får en tid på vc imorgon så de kan kolla att EKG ser bra ut 😔

Kul agilityträning

Igår (lördag) fick jag möjlighet att vara med på agilityträning tillsammans med ett gäng där det hade uppstått en lucka pga sjukdom. Tur för mig, men otur för den som inte fick vara med 🥰

Två banor hade köpts in från en domare och det fanns massor med roliga delar att träna på. Jag tränade just mindre delar då inte jag heller mådde helt ok. Inte någon sjukdom men ont i bröstet ut i vänster arm. Som jag skulle kunna gissa att kärlkramp känns. Otäckt! 😟

Jag ringde 1177 och beskrev symptomen men de bedömde dem inte som mer akuta än att jag ska kontakta vårdcentralen imorgon (måndag), om jag inte blir mycket sämre förstås.

På kvällen var vi hos styvfar och åt tacos. Jag fuskade lite från min specialkost, det är ju faktiskt mest grönsaker i tacos 😊

Fredagslunch

Härligt soligt väder på lunchpromenaden. Skönt att jobba hemma. Glad Alla hjärtans dag ❤️

Förra årets julklapp

Från jobbet fick vi ett gåvokort i julklapp och kunde själva välja vad vi ville ha från ett urval av prylar på en site på nätet. Jag valde den här hushållsmaskinen. Blir spännande att se om den kommer till användning eller om det enbart blir en hyllvärmare 😃

Näsjobb

Hallå matte, här är den! Några gömmor blev det på kvällens träning och både Ella och Yoshi jobbade fint och hittade allihop 🥰

SM-kval 🥳🥳

Den 9 februari 2014 kvalade Winna och jag med laget Småstjärnorna till SM i agility för allra första gången. Det var så fantastiskt roligt och glädjen var enorm 🥳❤️.

Sedan dess har jag haft förmånen att få delta vid många SM både i lag och/eller individuellt med Winna, Elvira, AjAj och Yoshi och det har varit så himla kul 🥰

Inför SM 2025 gjorde jag ingen satsning då vårt lag upplöstes och jag inte har haft lust att tävla så mycket som krävs för att jag och Yoshi skulle ha någon chans att kvala. Men så fick vi hoppa in i ett lag, Let's run, och igår, den 9 februari, lyckades vi få till den sista kvalpinnen för årets SM 🤩.

Det ser alltså ut som att jag återigen ska få stå på startlinjen i ett lag tillsammans med min fyrbenta vän på ett SM, wow vilken tur jag har 😍

Resultat

Snabbt som tusan kom resultaten av Ellas röntgen. Det blev tyvärr C på höfterna men armbågarna var bra (0). Nu tror jag inte att det kommer innebära några problem för min lilla lätta hund med C-höfter, men roligt är det ju inte. Och inte så roligt ur ett uppfödarperspektiv förstås. Både Ellas uppfödare och hanens ägare jobbar mycket med den typen av hälsofrågor.

Röntgen

Idag har Ella varit hos veterinären och röntgat höfter och armbågar. Vi passade på att få tänderna räknade också då jag tycker att det har sett lite glest ut i hennes mun. Och det var ju inte så konstigt för hon saknade hela 11 tänder!!

Nu får vi vänta in besked om resultat på höfter och armbågar.

Doftprov eucalyptus

Efter förra årets misslyckanden med Yoshis doftprov bestämde jag mig för att strunta i att försöka någon mera gång och bara träna för att det är roligt. Jag har under vinterträningen fått hjälp med att träna om hans markering och han är så himla duktig så jag kunde inte låta bli att anmäla honom en gång till nu när det var på hemmaplan. Jag som normalt sett inte brukar vara nervös när det är tävling var alldeles väldigt nervös den här gången. Tror det beror på att jag i den här grenen verkligen inte kan hjälpa honom utan han måste lösa uppgiften själv och jag måste lita på att han kan.

Vi gick in allra först vilket var väldigt bra för hans självförtroende. Då behövde han inte träffa några andra hundar och det var heller inga andra hundar som hade lämnat doft på kartongerna. Han var ändå mera vimsig än på träning när vi påbörjade sökandet. Han nosade på ett antal kartogner och valde sedan att ganska tydligt markera en kartong. Jag blev osäker, skulle jag våga lita på honom? Jag bestämde mig för att ha is i magen och sa att han var duktig och att vi skulle lukta lite på de andra kartongerna. Han återvände efter en liten stund till kartongen som han hade markerat från början men släppte den och gick till kartongen bredvid. Den markerade han väldigt tydligt, men då blev jag osäker igen. Han hade ju markerat den andra först. Var det en markering eller en fråga till mig där han bad om hjälp? Jag bestämde mig för att lita på honom, han verkade ju väldigt säker. Jag sa "markera" och tack gode Gud så var det rätt den här gången.

Vi gjorde det! Äntligen! Han är så värd det för han kan ju det här! Fjärde gången gillt fick vi till vårt godkända doftprov och kan nu tävla i nosework ifall vi skulle vilja. Älskade lilla pojke så glad och stolt jag är över honom.

Ella skulle minsann också få chansen såklart. Även hon är grym på träningen och med henne kände jag mig inte särskilt nervös. Hon är ung och inte så erfaren. Om vi inte skulle få till det den här gången så skulle inte det vara hela världen. Dessutom var hon allra sist ut och var tvungen att ha en liten löptikstrosa på sig. Det där med trosa kunde ha blivit ett litet bekymmer för jag fick veta sent igår kväll att hon behövde ha det och jag hade ingen. Turligt nog fick jag låna av en vän. Dock hade ju Ella aldrig haft någon sådan på sig, men vi hade lite tid mellan Yoshis sök och hennes så hon hann med att i alla fall testa den lite. Hon visade sig vara ganska obekymrad.

När det väl var hennes tur gick hon in, tittade sig lite runt omkring och hälsade på människorna. Sedan kollade hon kartongerna och hittade doften nästan direkt. Jag tänkte att jag gör som med Yoshi och talade om för henne att hon var duktig men att vi skulle titta lite till. Jaha, men det tyckte hon var onödigt och markerade återigen bestämt på sin kartong. Jag sa markera och jajamensan, hon hade helt rätt! Duktiga, duktiga lilla flicka! Säkerheten själv! Jag är såklart precis lika stolt och glad över hennes prestation! Jag tror nog dock att hon har fått lite bättre förutsättningar att klara det än vad Yoshi hade första gången. Förhoppningsvis har jag lite bättre kunskap nu än vad jag hade då.

På eftermiddagen tog vi en tur i skogen i det härliga vädret.