Så rädd

Dottern och jag var i SOK-skogen med Winna och Yoshi. Vi mötte en person jag känner med sina hundar. Vi jobbade båda med våra hundar vid mötet. Hens hundar var kopplade men något hände och hen tappade flexikopplet till den ena som rusade efter Yoshi. Jag försökte få tag i det tappade kopplet men det brände till rejält både i handen och på mina ben. Jag hörde Yoshi skrika och kände paniken stegras. Man hinner tänka många obehagliga tankar i det läget.

Hunden kom ifatt Yoshi och vi såg dem stå stilla. När vi närmade oss drog Yoshi iväg igen men ägaren lyckades fånga sin hund. Dottern och jag delade på oss och ropade och letade efter Yoshi men såg inte skymten av honom. Jag gick mot bilen och hoppades att han hade sprungit dit men nej, ingen liten hund som väntade där.

Jag ringde då hem till sambon för att höra om Yoshi hade kommit hem. Sambon fattade ingenting men öppnade ytterdörren och där stod en flåsig liten svartvit kille och ville bli insläppt. Gissa hur glad jag blev ❤️, eller snarare hur glada vi alla blev. Tack gode Gud att han klarade sig helskinnad ur det hela och att han inte blev påkörd av någon bil när han sprang över gatorna. Jag kan inte hitta några skador på honom och jag är oändligt tacksam att allt verkar ha gått bra 🙏.

Nu får vi bara se vad vi har att jobba med när det gäller den mentala biten 💙