19 juli 2021

Agility-SM 2021

I fredags var det dags för det där SMet som inte kändes som ett SM. Som jag inte hade laddat speciellt mycket för. Som skulle gå en dag per storlek. Som skulle gå utan publik. Alltså bara jag och AjAj på en egen tripp till Kalmar.

MEN restriktionerna lättade så det fick komma lite publik ändå. Och jag fick med mig Catharina som resesälllskap 😃. Så mycket roligare. Torsdagen hade jag laddat med att titta på mediumklassen på Barometern.se som gjorde en grymt proffsig sändning. Plötsligt började jag känna lite pirr i magen trots allt. Förväntan!!

På plats i Kalmar var jag lite nervös för veterinärbesiktningen, men den gick hur bra som helst. Skönt 😅. Det var varmt som attan när vi kom, men vartefter kom både moln och blåst så det blev riktigt bra tävlingsväder och ingen var lyckligare än jag för det.

Vi började med en agilitybana ritad av Renee Uhlan. Det var en fin bana men tyvärr blev det ett hinder från fel håll efter balansen och därmed disk. I övrigt gick det hur fint som helst. Jag gjorde ett strategiskt dåligt val när jag valde att mesa på balansen istället för att chansa på en femma där och säkra hindret efter. Då hade vi i alla fall haft chans på ett sammanlagt resultat för kval till finalen.

Inför hopploppet var det bara full satsning som gällde. En riktigt fin bana av Jocke Tangfeldt. Jag ville verkligen gå in och få den där grymma känslan av flyt, samarbete och ren agilityglädje. Jag tycker att vi lyckades med just det. AjAj var så fin och lyhörd och känslan var sjukt fin. Det räckte nästan ända in i mål. Till tredje sista hindret där AjAj följde mig aningens för tätt och missade ett hinder. Synd på ett så fint lopp men inget att göra åt. De där små, små detaljerna är extra svåra att få till när förberedelserna inte har varit tillräckliga. Men vet ni vad? Jag vill göra det här igen och igen. Det är så otroligt roligt att vara med på mästerskap.

Dock känns det långt borta att stå på SM med Yoshi. Vi har ju inte ens börjat springa i tvåan ännu. Kanske, kanske någon gång i framtiden. Tills dess ska Pia och jag se om vi kan kvala AjAj till nästa år. Kanske klarar han ett år till, älskade lilla nallebjörnen. Kanske står Pia eller jag tillsamman med lilla grå på startlinjen i Piteå och får känna det där lilla extra pirret i magen. Hoppas ❤️

Inga kommentarer: