Sammanfattning av året 2020

Januari

I januari fick sonen äntligen nycklarna till sin efterlängtade lägenhet. Efter att ha bott hemma hos oss i sådär 8 månader tyckte han det var skönt att återigen "flytta hemifrån". Föräldrarna tyckte det blev lite tomt :).

Damklubben var på äventyr och jag fick prova pool dance för första gången. Det var makalöst kul.

Februari

Eftersom sonens flytt innebar att det stora sovrummet blev utrymt bestämde vi oss för att måla om och göra det till ett matrum.

Det kändes omysigt och inte särskilt väl nyttjade kvadrat så vi flyttade in vår säng och det fick bli vårt sovrum istället. Mycket bättre.

Yoshi uppnådde den magiska åldern 18 månader och blev därmed agilitymyndig. Han fick springa ett par blåbärstävlingar och sedan bar det av till Kinnared för den första officiella starten. Han och Arya sprang tre agilitylopp vardera och var superduktiga båda två. Yoshi tog sin första pinne och Arya lyckades med bedriften att ÄNTLIGEN ta sin första agilitypinne. Och inte nog med det, hon tog två till och plötsligt var hon färdig med klass 1 och jag kunde inte vara lyckligare. Otroligt härlig känsla.

Coronaviruset började få en allt större spridning och blev ett begrepp på allas läppar

Mars

Under mars infördes Coronarestriktioner, vilket innebar social distansering och hemarbete. Inställda tävlingar på helgerna innebar många sköna promenader med hundar och hundvänner.

Folk började hamstra både det ena och det andra. Helt sjukt när man behövde handla toapapper och det var slut i princip överallt.

Vi påbörjade renoveringen av hall och kök. Det blev ett gigantiskt projekt.

Uppmaningen att stötta de lokala företagen tog vi på största allvar vad gällde restaurangerna. Utan kök blev det mycket köpmat.

April

När många tyckte det var jobbigt med hemarbete njöt både jag och hundarna av det. Givetvis saknade jag mina arbetskamrater, men det fanns många fördelar, som minskad stress på morgnarna, effektiva arbetspass, minskat resande, lunchpromenader och känslan av att hundarna verkligen uppskattade hemmavaron. Vi blev dessutom korttidspermitterade vilket innebar minskad arbetstid.

Nackdelen med hemarbetet var förstås att det inte var så jättemysigt hemma. Renoveringen fortgick och sambon slet som ett djur med det tråkiga underarbetet.

När det inte var några agilitytävlingar i landet var det några som drog igång en "Coronatävling". Det kom ut banor som kunde byggas på hemmaplan och om man filmade sina sina lopp kunde man skicka in dem och delta i tävlingen. Jag och hundarna sprang sjukt mycket rolig agility men lämnade inte in några tävlingsbidrag.

Maj

Såhär såg våra möjligheter att laga mat ut under köksrenoveringen. En singelplatta :). Ja, givetvis kunde vi grilla också.

Det kändes väldigt skönt när vi fick innergolv, väggar och tak på plats.

Mor och styvfar firade 25 år som återförenade.

Fortsatt mycket skogspromenader. Till och med en form av "orientering" tillsammans med Bästis C.

Och så mors-dags-firande.

Juni

Juni började sorgligt när fina Jill (Bästis Cs hund) fick somna in.

Brorsonen tog studenten. Heja!

Min farmor fick en stroke och mådde inte alls bra. Hon blev hemskickad tidigt och vi tyckte det var en katastrof för hon kändes helt väck. En gång rymde hon och satte sig i en taxi på väg till Ingelsta där min syster jobbar. Inga pengar och med kjolen på trekvart. En snäll taxichaufför fick trots allt tag på min syster och hon fick ordna så farmor kom hem igen. Vi kämpade och kämpade och hon fick plats på ett boende. Men hon kämpade också och blev mer och mer klar i huvudet och då skulle hon minsann inte flytta till något boende. Hon ville vara kvar hemma och så fick det bli. Hon mår helt ok idag, men tycker livet är tråkigt och ensamt.

Vårt hem började ta form mer och mer.

Vi hade sommaravslutning på jobbet. Tyvärr var det inte bara en sommaravslutning utan ett större avslut. Stratsys beslutade att lägga ner kontoret i Norrköping och vi blev uppsagda. Jag hade turligt nog sex måndaders uppsägningstid och därmed tid att försöka hitta ett annat jobb. Men det kändes verkligen inte roligt att vara 51 år och bli uppsagd mitt i Corona-pandemin.

SM i agility blev inställt och istället anordnades "SM för alla" där banorna lades ut på webben och vi fick skicka in filmer som blev bedömda. Alla mina tre hundar fick starta även om det var i svåraste laget för lilla Yoshi. Vi kämpade på och hade roligt och jag skickade in filmer på både hoppklass och agilityklass för alla tre. Inga framstående placeringar såklart. Så himla roligt att det ändå blev en typ av SM när alla andra tävlingar nu var inställda.

Juli

Renoveringen fortlöpte och köket började ta form.

Hela familjen for till Öland på semester. Vi fick några toppenfina dagar tillsammans.

Jag älskar Öland och att få ha hela familjen samlad gjorde det alldeles extra mysigt.

Jag och bästa vännerna gjorde en cykelutflykt till Mem. Sedan avslutade vi med godaste glassen på Konfekthörnan.

ÄlsklingsWinna fick ont i sin ena tass och jag blev såklart orolig.

Augusti

Semestern började lida mot sitt slut men det fina vädret höll i sig.

Något som också höll i sig var Winnas hälta. Jag köpte en vagn så hon ändå kunde hänga med på alla långa promenader. Det visade sig efter röntgen att hon hade ful artros i en tå och därmed fick jag besluta att hennes agilitykarriär var över. Agility är roligt men föga viktigt jämfört med att ha en hund som mår bra och kan hänga med på det mesta i vardagen.

Vi hade klubbmästerskap i agility och jag hade stora förhoppningar på Arya. Hon var het men gick tyvärr ur slalom i ena loppet och drog på sig fem fel. Yoshi däremot, gjorde två fina nollade lopp och tog hem klubbmästartiteln. Vilken fantastisk liten kille jag har.

Köket tog ännu ett steg framåt. Nytt köksbord med stolar och ny matta inhandlades.

Den nya ytterdörren kom också på plats.

September

Vi köpte en uppblåsbar kanot. Tyvärr hann vi bara med att testa den en gång. Vi hoppas på många turer nästa säsong.

Yoshi och jag genomförde några rallylydnadstävlingar och han fixade första titeln. Min stjärna, RLD N Shelteam Black Pontiac.

Parallellt med vår köksrenovering gjorde även dottern iordning sitt kök. I samband med det lärde sig hon och hennes far hur man kaklar. Plötsligt hade vi även kakel på plats. (Vi har pratat om att kakla i 22 år, haha.)

Yoshi och jag startade på vårt klubbmästerskap i rallylydnad och tog hem titeln i nybörjarklassen. Klubbmästare i både agility och rallylydnad samma år. Snacka om stolt matte.

Efter att alla agilitytävlingar varit inställda släpptes det lite på restriktionerna och vi fick åka och tävla igen. Yoshi gjorde sina första starter i hoppklass 1 och tog hem tre pinnar. Detta samma helg som KM-titeln i rally. Vilken otrolig helg.

Sedan kom nästa orosmoment. Arya fick ett fult sår på ögat och jag var övertygad om att hon hade fått cancer. Tack och lov visade det sig inte vara det och vi behandlade med salva i flera veckor. Hon blev bra men det är en sorts kronisk sjukdom (blepharit) som kan komma tillbaka.

Oktober

Oktober började med att Yoshi och jag deltog i Maximerad agilitycamp i LarsA-hallen. Tre dagars agilityläger. Jättekul och utvecklande.

Den 12 oktober gjorde jag min sista arbetsdag på Stratsys och därefter blev jag arbetsbefriad fram till den 24 december. Det blev därmed dags att ta tag i arbetssökandet på allvar. Jag hade hjälp av en jobbcoach för att vässa mitt personliga brev och cv. Många ansökningar fick jag iväg. Målsättningen var att skicka två, tre stycken per dag.

En tävling till hann vi med innan det återigen blev tävlingsstopp. Tre hopplopp även denna gång och vi fick med oss ytterligare en pinne.

Renoverandet fortsatte och minsta rummet förvandlades till kontor.

Och mellanrummet till ett extra sovrum.

November

November var verkligen grå och trist och när man kunde ana solen någon gång ibland blev man lycklig. Det bästa med att inte jobba under den här vidrigt mörka årstiden har varit att jag har kunnat ta vara på dagsljuset. Att ha kunnat gå både morgonpromenad och dagspromenad under de ljusa timmarna har gjort underverk med humöret. Jag har inte alls varit sur över mörkret på samma sätt som jag brukar vara. Under november började det även ljusna på jobbsökarfronten. Jag blev kallad på flera intervjuer och fick genomföra ett par tester. Väldigt spännande och lärorikt måste jag säga. Jag har verkligen fått fundera mycket över mig själv och vad jag har för positiva och negativa sidor, vad som gör mig motiverad och vad som gör mig mindre motiverad. På vägen mot en fast anställning sökte jag även jobb som lärarvikarie här i Söderköping. Jag fick chansen och tog den. Så himla kul!

Efter första vikariepasset fick jag såhär mycket kärlek. Kan man bli annat än lycklig!

Vi fick den stora granen på uppfarten fälld. Den har skräpat ner enormt och kommer inte vara saknad en endaste sekund.

Ibland bjöd vandringsturerna på det lilla extra. Matlagning över öppen eld - magiskt gott.

Prylnördiga jag köpte en Apple watch :)

December

I december gjorde jag ytterligare ett antal pass som lärarvikarie och jag tyckte verkligen det var väldigt, väldigt roligt. Allra roligast måste jag nog säga var när jag vikarierade i särskolan på högstadiet. Där hade jag gärna stannat. Men så blev det förstås inte. Istället skrev jag avtal med ett företag i Linköping som heter Rationell IT och där börjar jag den 11 januari. En roll som liknar den jag har haft på Stratsys, men med nya system och nya målgrupper. Spännande, pirrigt och även lite nervöst. En ny fas i livet. Jag känner mig faktiskt väldigt stolt över mig själv som på kort tid har lyckats få två jobb, trots att jag inte är purung och trots detta fasansfulla Coronaår med många arbetslösa.

Mamma fyllde 70 år och vi firade henne här i Söderköping. Coronadukning såklart. Skönt när vi kan använda uterummet även den här årstiden.

Det blev jul även detta år även om den fick firas lite annorlunda.

Finaste sheltieflickorna fyllde år. Arya 6 år och Winna 10 år. Winna känns nu starkare och friskare än på länge. Kanske är det alla promenader vi har gått detta år. Jag har aldrig gått och gått så mycket. Bra för både mig och hundarna.

För första gången firade jag och sambon (och hundarna) nyår på egen hand. Ärligt talat var det ganska skönt. Det är så jobbigt med passandet på hundarna för att det ska bli bra för dem. I synnerhet för Arya som är så fruktansvärt rädd för smällandet. Nu kunde vi vara hemma i lugn och ro. Eller lugn och ro kanske inte är ordet för det blev ganska hög musik hela kvällen samtidigt med högt ljud på tvn. Men god mat fixade vi och till tolvslaget satt vi i bilen långt bort från stan med lugna fina hundar.

Nu blir det spännande att se vad 2021 har att erbjuda.