Januari
Januari var ganska lugn. En del tävlande. Många sköna promenader med vänner och hundar.
Det största som hände var nog bilderna jag fick skickade till mig via messenger på en svart-vit supersöt sheltiepojke med en fråga om han inte skulle få följa med hem för att bo hos oss. Jag som absolut ville ha en tik, och gärna en sobelfärgad kände mig väldigt tveksam till att börja med. Men så tänkte jag att vad tusan spelar det för roll om det är en kille? Han verkade så himla go och supersöt var han också. Jag bara bestämde mig för att säga ja. Göran skulle få komma hem till oss. Men vad skulle han heta? Göran kändes inte lika gulligt som hunden :)
Februari
Februari började med oro och ångest. Winna fick livmoderinflammation och hade dessutom en tumör på livmodern. Jag var så otroligt rädd att de skulle öppna henne och se att hela hon var full av tumörer, eller att operationen skulle gå åt skogen. Min Winna, mitt hjärta, tänk om jag skulle förlora henne.
Men Pia, bästa fina Pia opererade henne och allt gick bra tack och lov. Snart var hon på benen igen min älskade Winna.
Lite senare än planerat pga Winnas operation kom han då äntligen. Den lilla svarta. Annika och jag åkte till uppfödaren och hämtade honom. Det kändes rätt genast när jag såg honom. Han var social och glad och söt som socker. Den stackarn var så åksjuk på hemvägen och kräktes så det stod härliga till. Vilken start. Men väl hemma fann han sig tillrätta ganska snart och Winna verkade gilla sin nya lillebror.
Även Arya och AjAj tyckte den lilla svarta var helt ok. Efter mycket velande fram och tillbaka fick han heta Yoshi.
Mars
Bästis C fyllde 50 år och firade med kändisfest.
Det vimlade av kändisar från nu och då, bl a Marilyn Monroe och Drottning Silvia.
Vi åkte till Alperna. Till Canazei i Italien.
Det var jättefint och bra skidåkning.
Tyvärr fick vi avbryta resan och åka hem flera dagar tidigare än planerat. Allt pga ett oturligt fall där sambon bröt axeln. Usch så otäckt det var. Jag mådde nästan sämre än honom. Så typiskt mig. Det var första gången vi har haft kontakt med SOS International.
Vi kom hem till Sverige och efter resan var sambon ganska mör. Vi bilade från Stockholm och skulle hämta hundarna på hemvägen. I Norrköping började bilen bete sig konstigt och när vi skulle åka från Annika gick den inte att köra längre. Växellådan funkade inte. Vi fick kalla på bärgare. Hej då bilen. Annika skjutsade oss hem. Det kändes som om oturen var maximal.
En anledningen till att vi fick åka hem tidigare från Italien var att det var brådskande med en operation av axeln. Läkaren i Italien sa så i alla fall. Hemma i Sverige gjordes en annan bedömning. Det blev ingen operation då och har heller inte blivit någon senare. Axeln har fått läka utan några ingrepp och benet som sticker upp kommer alltid att göra det. Vad gällde bilen så hade vi ändå lite tur i oturen då skadan gick på försäkringen där vi hade cirka 100 mil tillgodo för att den fortfarande skulle täcka den typen av skada.
Arya gjorde hoppklass 2-premiär. Inget resultat vid det tillfället men väldigt roligt.
Yoshi började så smått med agilitygrunder.
April
I april fyllde jag 50 år. Hej och hå.
Det fick vi ju fira såklart. Jag ville inte ha en stor fest utan nöjde mig med firande på hemmaplan.
Jag köpte en ny klocka som skulle hjälpa mig att hålla koll på hur många steg jag tog varje dag vilket var viktigt eftersom jag var med i en stegtävling på golfklubben :). Faktiskt var det ganska bra att vara med i den där tävlingen som höll på mellan april och oktober för det pushade mig till att gå lite extra.
Älskade Yosh galosch blev bara snyggare och snyggare.
I april gick sonens lilla familj gick i krasch och det gjorde så ont så ont. När ens barn lider är det svårt att vara förälder. Man vill inget hellre än att bära deras sorger, men hur gärna man än vill så går det inte. Sonen och Arya flyttade hem till oss.
Maj
I maj såg dottern en lägenhet på Hemnet som hon på något vis kände att hon väldigt gärna ville ha. Hon åkte hem från Uppsala för att kunna titta på den och kände att det verkligen var "hennes" lägenhet. Det blev en spännande och långdragen budgivning som hon till slut vann. En markplanslägenhet i Ektorp, på samma gård där jag växte upp och som vi också bodde på när barnen var små. Jag är lika förtjust i lägenheten som hon. Sååå fin. Vi tittade på lägenheter åt sonen också men engagemanget var inte på topp. Det blev ändå till slut bestämt att F skulle bo kvar i den lägenhet hon och D hade köpt tillsammans och att hon därmed skulle köpa ut honom. Väldigt skönt.
Sambon sprang Göteborgsvarvet och jag var med och hejade. Tyvärr blev det inget Lisebergsbesök den här gången.
Dottern var på bal tillsammans med sin fina vän. Han var hennes balkavaljer även på gymnasiebalen. Lika fina båda gångerna <3
AjAj och jag sprang rolig agility under landslagsuttagningen. Vi lyckades få fina resultat i hoppklass men tyvärr inga i agilityklass så uttagna blev vi inte. Men jag var lika glad för det.
Juni
Arya och jag sprang fin agility i Strängnäs och hon tog sin första hoppklass 2-pinne.
Vi hade examensfirande för dottern efter tre års ekonomistudier i Uppsala. Vi var förstås stolta föräldrar.
Midsommar firades enligt den senaste traditionen först på golfbanan.
Och sedan med ordinarie grillkväll.
Vi åkte till Skåne, närmare bestämt Klippan, för att tävla agilitySM. Winnas sjätte lagSM. Helt otroligt faktiskt. Som alltid ville vi så väldigt mycket. Vi var med efter dag ett, men precis som det brukar gå så diskade vi oss dag två. Attans att det aldrig ska gå hela vägen. Pia och Anna tävlade även individuellt och båda kvalade till finalen. Det var så roligt och spännande och nästan, men bara nästan gick det vägen.
Juli
Sambon började semestern lite före mig. Den tiden ägnade han åt att renovera i dotterns lägenhet. Ja, förresten, inte bara den veckan utan även större delen av semestern gick åt till det. Tur att vädret inte var på topp. Men då och då tittade solen ändå fram och vi kunde spendera lite tid på landet.
Vi packade BMWn som husbil och åkte till Skåne. Vi hade inte semestrat där tidigare och åkte runt bland magiska stränder och andra sevärdheter. Väldigt mysigt faktiskt. Vi kommer nog packa "husbilen" flera gånger.
Stranden vid Sandhammaren var helt klart en favorit. Winna gillade den också. Där kunde hon springa lös och plaska i vattnet och det var precis sådär mysigt som jag fantiserar om.
Vi var Gagnef och tävlade, precis som vi brukar. Ny stuga som låg avskilt där det inte gjorde det minsta att vi hade 10 skälliga underbara hundar.
Yoshi fyllde ett år. Fina, fina pojken. Mitt lyckopiller.
Augusti
Augusti skulle ha börjat med att jag, Bästis-M och Bästis-C firade oss själva (50-åringarna) på Ystad havsbad. Det fick vi tyvärr ställa in pga att Bästis-C hade skadat sig vid en cykelutflykt. Hon hade ramlat och skrapat upp sig rejält och att då åka på spa var inte aktuellt. Istället åkte jag och dottern till Ullared.
Jag bytte Volvon mot en Nissan Qashqai och hittills trivs jag väldigt bra med den.
Vi firade att sonen blev ett år äldre. Tänk att jag har barn som är 27 år. Under augusti slog han till med lägenhetsköp även om det inte blir inflytt förrän i januari.
Vi hade en jätterolig tävlingshelg i Frövi/Fellingsbro. Laget påbörjade kval till SM 2020.
Det allra bästa den helgen var Winnas agilitychampionat. MIN WINNA! Så otroligt stolt jag är över allt fantastiskt vi har gjort tillsammans. Hon och jag <3
Och inte nog med det, även Arya slog till med ett topplopp och tog en pinne. Vilken helg det blev.
Fler tävlingar och fler SM-pinnar till
Laget före jaget. Otroligt roligt.
September
Första helgen i september hade vi träff med Damklubben. Vi paddlade kajak i skärgården och vädret var gudomligt. En av de bästa damklubbsträffar jag har varit på. Helt i min smak.
Catharina och jag for till Häverö och tävlade lag på två personer och fyra hundar. Därmed blev vi också SM-klara för 2020. Hurra!
Lite krämpor får inte vara ett hinder, Laget före jaget är det som gäller (Catharina under brallorna :))
Till slut blev dotterns lägenhet klar och flyttlasset gick. Det blev tomt här hemma. Fast sonen och Arya var förstås fortfarande kvar. Tur det.
Winna och jag tävlade rallylydnad ett par gånger med hyfsade resultat.
Yoshi och jag fortsatte träna agility. Under sommaren gick vi en on-line-kurs för Enya Habel och även om vi inte filmade så mycket fick vi många bra övningar med oss.
Oktober
Arya sprang så mycket fin agility i hopptvåan och vi hade jätteroligt tillsammans. Hon tog flera pinnar och fick därmed en ny titel AgHD2. Till våren flyttar jag nog upp henne i hopptrean. Dock har vi fortfarande inga pinnar i agilityklass :)
En av mina 50-årspresenter var en heldag i Stockholm med bl a besök på musikalen En värsting till syster. På hemvägen blev vi fast på tåget i tre timmar extra pga en olycka. Därmed missade vi kvällens restaurangbesök. Otur. Men en trevlig dag hade vi i alla fall.
SJ bråkade mycket med mig under oktober då jag var på flera kundbesök i Mora. Varje gång strulade det på hemresan så det blev sena kvällar innan jag kom hem. Sjukt irriterande.
Vi hade klubbmästerskap i rallylydnad och jag bestämde mig för att starta med den lilla svarta. Det var hans tävlingspremiär och vi var väl knappast redo egentligen. Men han var ju bara för underbar. Vi lyckades få ihop 74 poäng och därmed ett kvalificerat resultat. Inte nog med det, vi blev också klubbmästare i nybörjarklass! Heja Yoshi.
Sambon och jag åkte till Caparica i Portugal. Vi bodde vid en fantastiskt lång härlig sandstrand där vågorna var stora och surfarna många. Vädret var fint men inte jättevarmt. Ett par dagar på stranden blev det.
Mycket vandrande i Lissabon och utflykter till olika ställen.
Palacio da Pena i Sintra var häftigt.
November
Yoshi hade ett stort sår på hornhinnan under sommaren och i slutet av oktober kom det tillbaka. I november fick vi träffa en ögonspecialist. Det visade sig att han hade ögonhår som växte på insidan av ögonlocken. Han opererade båda ögonen och allt gick bra. Nu hoppas vi bara att det inte återkommer. Tyvärr är risken för det ganska stor.
KM i agility gick av stapeln. Winna lyckades inte riktigt försvara titeln från förra året men sprang in på andra plats och Arya på tredje. Inte illa. Fantastiskt också att vi har så otroligt många agilityekipage på klubben.
Det där med att få 50-årspresenter som faller ut vid lite olika tillfällen var inte så dumt. I november var det dags för Mia Skäringers show No more fucks to give. Jag är glad att ha sett den även om jag tycker den var lite väl manshatande.
Tävling med laget igen. Den här gången fick Arya rycka in som stand-in för Zoe/Azzi. Det gjorde hon med bravur. SM-pinnar och fina rosetter fick vi med oss hem.
Jag beslutade mig för att köra rc med Yoshi och träningen påbörjades. Usch, jag får ångest bara jag tänker på det. Ska vi kunna lyckas med det? Jag som har så svårt för det där detaljnörderiet.
December
Vi har tränat en del rally i Hundfeeling-hallen under hösten. I februari ska den stänga och en annan hall öppnas i Norrköping. Synd tycker jag som har uppskattat att ha hallen nära och till en ganska billig peng.
Musikklassernas Luciakonsert i St Laurentii kyrka gav lite lugn och julstämning i en annars grå och regntung december.
December bjöd också på ett mörker som jag aldrig hade hoppats få uppleva. Turligt nog med en strimma av ljus och en familj som håller ihop.
Jag fick hälsa på Zoes ljuvliga valpar. Birk är det på bilden och han var den som fick stanna kvar hos Anna.
Julafton började med hundträning i LarsA-hallen. Sedan firande med Tjocka släkten hemma hos min bror. Juldagen hos svärmor och svärfar som alltid. Vilken tur jag har som har så många att fira jul med.
I mellandagarna åkte jag och hundarna till Kungsör för en inofficiell tävling där Yoshi för första gången skulle får starta. Han sprang två blåbärslopp och nollade båda. Sååå duktig liten kille. Vinst i första loppet och den första agilityrosetten <3
Sedan kom ångesten inför nyår. Att ha en livrädd hund är verkligen inget roligt. Man blir så otroligt ledsen när man ser sin lilla vän skaka och flämta av rädsla. Det gick nu ändå ganska bra, men vi var väl inte de roligaste att fira med förstår jag. Mycket fokus på Arya (och de andra hundarna) och tidig hemfärd för att åka bil under tolvslaget och de värsta fyrverkerierna. Tack för ett fint firande ändå och må 2020 bjuda på många roligheter.
