Vi åkte faktiskt

Jo, det blev av att åka till Västerås och tävla. Inte för att det var så fruktsamt - två diskade lopp - men det var faktiskt rätt trevligt ändå. Jag vet vart vi står och vi är inte redo ännu. Men nu, så länge Arya bor här, har vi i alla fall möjlighet att träna lite mera fokuserat. Kanske kan vi få ordning på kontaktfälten så småningom.

Dottern tog bussen från Uppsala till Västerås för hon skulle komma hem ett par dagar och då kunde vi samåka därifrån. Det var verkligen uppskattat för det där att åka själv är rätt trist.

Trist blev det när vi väl kom hem för då skulle vi åka med sonen för att hämta det mesta av hans tillhörigheter i lägenheten. Det kändes tufft för hela familjen men värst för sonen såklart. Jag längtar egentligen inte efter att våren och sommaren ska passera, men jag längtar efter att det har gått så lång tid att vi har allt det här bakom oss och att det inte är lika smärtsamt längre.