Det där fokuset som fanns under och efter löp är nu helt borta. Hon var okoncentrerad och helt uppe i varv. Lika rolig som hon är att träna med när huvudet är påkopplat, lika tråkig är hon när hon är sådär hysterisk. Eller tråkig är hon egentligen inte, men jag blir tråkig för jag blir skaderädd för hennes skull.
När hon tappar fotfästet och rullar runt i tunnlar, kastar sig hejdlöst ut från balanshindren, ramlar över hindren, ja då får jag skadeångest helt enkelt. Trots allt var hon nog ganska nöjd och glad att få träna. Hon behövde få ur sig lite energi 😊.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar