Jag som brukar älska vårens och försommarens agilityträningar under långa ljusa kvällar har i år inte haft någon motivation alls. Jag känner inte igen mig själv. Gissar att det främst beror på att det har varit så sjukt mycket att göra på jobbet att ingen energi har funnits kvar till annat än det som absolut måste göras. En annan bidragande orsak har förstås varit saknaden efter Elvira.
Men så igår kände jag att nu vill jag inte vara för trött för träning, det var heller inte för varmt för träning så då kom jag äntligen iväg. Och jag kände till och med glädje och inspiration. Tre glada hundar hade jag med mig. Vilket litet stjärngäng :).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar