Dagen D. Dags för Stafettvasan. Mycket ångest har det varit för den här dagen. Senast har det mest gällt kylan. Och oroliga för kylan var visst även arrangörerna för starten var framflyttad 1,5 timme pga den. Vi hade turen att få byta till första startgruppen som startade 08.30. I annat fall hade det varit 10.30 som gällde och det hade inte varit kul eftersom vi skulle åka hem på kvällen. I alla fall så började vi dagen med en rejäl havregrynsgröt. Inte min favorit direkt men med granatäpple och sylt gick det ner :).
Tullan var taggad inför första sträckan trots kylan, ca -20. Hon gjorde ett fint jobb men hade lite problem med vallan och fick stanna och valla om. Tur att hjälp fanns.
Det kändes ganska häftigt att vara med vid en Vasaloppsstart även om det nu "bara" var Stafettvasan.
Vid Mångsbodarna väntade Stratsysgänget som skulle köra sträcka två. Alla glada och solen tittade fram. Inte alls lika kallt längre.
Efter ungefär 2,5 timme växlade Tullan över till Amanda.
Amanda kämpade också superbra på sin 2,4 milssträcka. Hon växlade över till Kristoffer vid Evertsberg. Han hade läskiga nerförsbackar på sin sträcka men det hade gått mestadels bra vad jag förstod. Bra jobbat.
Och sedan var det min tur. Oxberg. Jag skulle köra den kortaste sträckan, dvs 9 km. Det som för många skulle vara någon sorts liten uppvärmning kändes för mig som en evighet. Utan teknik och uthållighet kan jag säga att 9 km är väldigt långt. Jag liksom går skidor mer än åker. Uppför fick jag saxa och nerför staka. Kanske inte bästa vallningen men jag tror det mest beror på min urdåliga teknik. Nåja, jag tog mig i mål på en usel tid, men jag tog mig i mål och det är jag stolt över. Jag växlade över till Mange vid Hökberg.
Vi väntade och hejade vid målgången. Så stolta när Mange, som bara hade åkt längdskidor vid två tillfällen innan detta, dök upp och stakade in i målet.
Alla fick medalj:). Jag är glad att jag hängde med på detta äventyr. Kul att ha varit med om. Ska jag starta någon mera gång SKA jag vara bättre tränad. Kommer jag starta någon mera gång?? Kanske, man vet aldrig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar