Förväntningarna var höga när vi gav oss iväg mot tävlingsplatsen. Sista dagen. Finaldagen. Nu jäklar gällde det. Hur svårt skulle det vara att nolla en hoppbana?
Jättesvårt tydligen. Jag började med en disk med Winna. Det gav ingen bra känsla för fortsättningen. Men vi skulle kriga oss i mål. Anna och Zoe gjorde allt de kunde men det blev ändå en disk och därmed var vi borta. Catharina och Jack satte en stabil nolla. Jag och Ajaj gick in för att få ett bra flow vilket ledde till en disk för oss med.
Grym besvikelse!!!!!!
Bara att ladda om till Ajajs individuella final. Ett agilitylopp. Ganska svårt tyckte jag för jag handlar normalt sätt inte riktigt så som det behövdes för att få Ajaj att svänga tight och fint.
Vi jobbade oss framåt, hinder för hinder och det kändes så jäkla bra. Men så blev det förstås en liten miss i konversationen och disken blev ett faktum. Min jäkla skithjärna sa till mig att vända upp aningens för tidigt och Ajaj hamnade på fel sida om ett hinder. Så ledsen jag blev. Så trött på mig själv. Ville ju så gärna göra Ajaj rättvisa. Loppet för övrigt är jag sagolikt nöjd med. Tänk så liten skillnaden är mellan framgång och fiasko. Nä, det var hårt att skriva fiasko. Så kändes det absolut inte.
Men nu är SM 2017 över och vi laddar till nästa års SM i Sundsvall. Eller först laddar vi till Öland nästa vecka
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar