Vilken skillnad det är att vakna till sol och fågelkvitter jämfört med smattrande regn. Då är det inga problem att gå upp tidigt och ge sig iväg för att banvandra kl 07.00. Den här dagen skulle vi inte missa några lopp. Möjligen det sista då, ifall vi var alltför trötta. (Knappast...)
Winna fick springa två agilitylopp och två hopplopp. Agilitybanorna var sådär underbart kluriga som jag gillar. De var också vääääldigt långa. Det var förresten i princip alla banorna i helgen. Vi nollade dem och tog SM-pinne i båda. Var också nära cert i båda, men nära skjuter ingen hare, som man brukar säga. Första hopploppet nollade vi men det räckte inte till någon pinna. Sista loppet för dagen var alltså det andra hopploppet. Helgens tråkigaste bana, där väldigt många diskade sig på samma sekvens. Skulle vi nolla den hade vi definitivt chans på pinne. Men nej, vi diskade oss förstås. Inte där den stora svårigheten var utan på ett annat larvigt ställe :). Man måste visst jobba alla hinder. Även de som verkar lätta. Ingen hoppinne. Men vad gör väl det när vi nollade tre av fyra lopp.
Elvira, min lilla virrpanna, fick springa två hopplopp. Hon var lycklig även om vi diskade oss i båda. Då är jag också lycklig.
Och alldeles väldigt lycklig är jag över hela den här härliga långhelgen. Det har varit en underbar kombo att få ha med familjen (sambo, barn och svärdotter) hundarna och fina vänner. Familjen har spelat golf, jag har sprungit agility och på kvällarna har vi ätit och umgåtts. Och så har jag fått varit på Öland som jag tycker så mycket om. Jag önskar bara att vi hade haft ytterligare en dag som vi hade kunnat spendera tillsammans och gärna åkt till Köpingsvikstranden och badat. Det får vi tänka på till nästa gång (om det blir någon sådan).
Innan vi for hemåt avslutade vi i alla fall med att bada. Stranden var inte lika fin som i Köpingsvik men det var ändå väldigt skönt. Inte alls kallt. Även hundarna uppskattade badet. De sov som stockar i bilen. Och vi sov som stockar när vi kom hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar