Självförtroendet i botten

Jag tror vi lägger rallylydnaden på hyllan ett tag igen. Efter kvällens träningstävling på klubben kan jag bara konstatera att det inte känns det minsta lockande att hålla på.

Tanken var ju att vi skulle göra något roligt, eftersom så mycket fokus har legat på Arya ett tag. Men jag tvivlar på att någon av hundarna tyckte det var kul.

En avancerad bana med nästan bara högerhandling var det som bjöds. Elvira gick ut först av mina. Hon började med typ tre skyltar som gick helt ok. Sedan var det läggande under gång och gå runt. Eller hur va! Elvira bara; -Lägg dig själv då om du tycker det är skönt i det blöta gräset! (Det hade regnat rätt mycket under dagen.) Sedan tyckte hon att jag var fruktansvärt tjatig om att sitta här och sitta där och till slut fick det faktiskt vara helt enkelt. - Ge hit falukorven om du vill att jag ska göra något, annars struntar jag i det!! :)

Winna var som vanligt väldigt taggad. Hon gick också som vanligt väldigt fint när vi värmde upp. Och precis som alltid numera händer något i hennes lilla huvud när kopplet tas av och vi går in över bandet. (Eller är det kanske i mitt huvud?) Hon blir som en annan hund. Gapar och lever (det är ju i och för sig inget ovanligt), kan inte fokusera, vill inte göra det jag ber om. Jag blir sjukt frustrerad och då blir det förstås ännu värre. Vi bröt. Jag vill inte hamna i konflikt med henne. Hon behöver självförtroende och inget annat.

Jag fick lite råd och pepp från Cattis och efter det gjorde vi startproceduren ett par gånger till. Väldigt, väldigt lugnt. Det gick ganska bra. Vi får väl se vad som händer framöver. Troligen kommer det inte bli rallyfokus i alla fall. Eller så är det det som behövs.