Tält lååångt från banorna tycker jag är urtrist. Gillar inte att lämna hundarna där. En arena där man inte får vara nära banorna uppvägs inte av att det är bra underlag. Sitta på en läktare och heja är inte alls lika kul som att sitta nära banan.
Usch vad jag är gnällig. Det kan kanske bero på en viss besvikelse över dagens lagresultat. Efter lång väntan blev det vår tur. Alla taggade till tusen på att göra vårt bäst men för egen del var jag inte ens minsta lilla nervös. Ganska skönt faktiskt.
Ajaj först ut. Gjorde ett tokfint lopp men diskade sig helt osannolikt på tredje sista hindret.
Winna nummer två. Nollar men trots att jag inte är nervös blir jag den där personen som vill för mycket, härjar och sätter press. Det enda som händer är att Winna sänker farten. Nåja, vi nollar och det är jag oerhört glad för.
Piika, Stacys dotter och idag ersättare av sin morsa i laget. Gjorde ett jättefint lopp med en grym slalomingång. Tyvärr en skitfemma på en vägran.
Sist Jack, som var lite överladdad och inte ville gå rätt in i slalom. Tyvärr också en annan vägran så till slut blev det disk.
Klart vi blev besvikna. Inte på någons insats såklart, vi kämpar alla så mycket vi kan. Men på att vi inte har nåt resultat till imorgon. Vi är borta, ute ur leken, finito helt enkelt. Surt som satan...
Vi åkte till vandrarhemmet och åt och drack tröstvin. Det hade givetvis varit roligare med firarvin .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar