6 februari 2014

Drömhus?

1997 letade vi febrilt efter hus. Vi tittade på hus i alla möjliga och omöjliga lägen och allra högst upp på önskelistan stod ett hus i Klingsberg (Norrköping). Åtskilliga promenader gick vi där och tittade och drömde. Det hände att något dök upp till salu, men antingen var det för litet eller alldeles för dyrt. Men så plötsligt fanns det ett. Renoveringsobjekt förstås, men ändå. Vi bjöd på huset och blev utvalda till intervju, ja tanten som sålde ville intervjua de presumtiva köparna för att sedan välja ut vem hon skulle sälja till.

Till vår stora besvikelse hamnade vi på andra plats och någon annan blev erbjuden huset. Då beslutade jag mig för att börja plugga på universitetet. Hade vi fått huset hade vi förmodligen inte haft råd, utan jag hade fått stanna på mitt gamla jobb, men nu var det nog ödet som fattade beslutet åt mig.

Några veckor senare kontaktade mäklaren oss och berättade att köparen hade dragit sig ur och vi fick huset om vi ville... Fattar ni vilken beslutsångest vi hamnade i? Men valet var ju egentligen gjort. Jag skulle börja plugga, så hör och häpna, vi tackade nej till huset som vi så gärna ville ha.

Året efter flyttade vi till Söderköping och såhär i efterhand blev det ju fantastiskt bra. Vi trivs här och barnen har haft en jättefin uppväxt. Men visst har vi undrat ibland, hur livet skulle ha sett ut om vi hade tackat jag till huset i Klingsberg.

Häromdagen fick jag och dottern syn på en annons om ett hus i Klingsberg. Det visade sig vara samma hus som var till salu 1997. Och samma mäklare:). Idag var jag och sambon på visning. Jättekul att se vad de hade gjort med det. Det var i klart bättre skick nu än då, men knappast prisvärt. Nästan 3 mille vill de ha för det. 750 000 kostade det 1997. Snacka om prisutveckling. Dessutom finns det en hel del att jobba på. Nytt tak vore inte fel och ventilationen är i ungefär samma skick som i vårt nuvarande hus, dvs i stort behov av åtgärd. Ingen flytt på gång alltså, men vem vet, plötsligt dyker drömhuset upp. Helst ska det nog vara på S:t Johannesgatan. Då kan det i alla fall vara värt att fundera över.

Inga kommentarer: