Varför?

Jag tänkte skriva ett inlägg om att det inte är särskilt roligt att träna i ridhus. För det är det faktiskt inte. Det är kallt, skitigt och hundarna är hur äckliga som helst efteråt. Men så plötsligt kändes det inlägget så futtigt. Så larvigt och onödigt.

För plötsligt fick jag höra om en ung tjej som inte ville leva längre. En tjej som valde att avsluta sin tid här på jorden. Så fruktansvärt. Det är ingen närstående. Ingen som berör mig på det viset. Men berörd blir jag i alla fall. En gång för länge sedan tillhörde hennes pappa min umgängeskrets och jag lider med honom idag. Med honom och med hans närmaste som alla har mist sin älskade tjej. Jag lider med henne för det beslutet kom inte till henne över en natt. Det måste ha varit en lång process. En lång tid som hon inte mådde alls bra. Så otroligt lite man vet om vad som rör sig i huvudet på sina barn. Inte ens i den vildaste av fantasier kan man väl tro att ens barn skulle välja att dö framför att leva. Vad gör man som förälder? Hur orkar man gå vidare?