Stor dag

Det har gått lite drygt två år sedan sonen påbörjade justeringen av sina tänder. Då, för två år sedan, gjorde han en operation där de öppnade upp gommen och satte dit en ställning som man skruvade på lite, lite i taget för att överkäken skulle breddas. När det var klart fick han en vanlig tandställning. Idag var det äntligen dags att ta bort både ställningen i gommen och tandställningen. Jag gissar att det kändes underbart. Och vilken skillnad det blev jämfört med innan. Jag önskar att jag också hade fått ha tandställning i min ungdom. Ibland funderar jag på om det kanske skulle vara värt att göra något nu, trots att jag är "gammal".

Gick elljusspåret i skogen med hundarna efter jobbet. Hade trevligt sällskap av grannen. När jag släppte hundarna sa hon - Va, har du dem lösa? Ja, det har jag nästan alltid i skogen så det var väl inget konstigt med det. Det är ju inte som att de brukar försvinna precis. MEN just idag hände det. Elvira drog iväg rakt ut i mörkret och kom inte tillbaka när jag ropade. Så jag ropade och visslade. Väntade och visslade ännu mera. Tiden gick och oron kom krypande. Hon brukar ju aldrig försvinna mer än en kort liten röjrunda.

Kände att jag inte kunde stå stilla och vänta med de andra hundarna för Theo (och grannen) började bli kalla. Så vi gick mot bilen. Jag tänkte att de kunde åka hem medan jag stannade kvar och väntade. På vägen mot bilen fortsatte jag vissla och ropa och plötsligt kom hon springande. Flåsande och rätt nöjd, kunde man se. Jag däremot, var förstås lycklig att hon kom, men samtidigt jäkligt förbannad över att hon stack iväg. Det är ju inte precis en jakthund jag vill ha. Straffet blev att hon åkte in i duschen när vi kom hem. Det var ingen fräsch hund precis. Halva skogen i pälsen.

Imorgon ska vi till Norsholm och ta nya prover på Elvira för att se om de har förbättrats. Förhoppningsvis ska de också ta bort en knöl hon har på nosen. Den växer och det känns inte bra alls.