Packad och klar

Ryggan är packad och sonen börjar bli redo för avfärd. Imorgon är det dags. Då blir det ett tårfyllt farväl vid tåget. I alla fall för min del. För sonen är det nog mest pirrigt och roligt. Lite nervöst kanske.

Tre små troll kommer också sakna honom. Eftersom han har jobbat skift har han varit hemma en hel del när vi andra har jobbat och de har inte behövt vara ensamma mycket alls. Den senaste månaden har han varit hemma på heltid och det har uppskattats mycket såklart. Det lär bli tomt här hemma. Men ett halvår går väl ganska fort va?