Ledsen och arg

Förbannade helvetes jävla skit!!!!
Förlåt mina fula ord men precis så känns det just nu. På träningen idag vek sig min fot utåt, sa knak och jag föll omkull. Det gjorde så himla ont så jag bara låg och vred mig. Vännerna trodde först att jag låg och skrattade för det såg ut som om jag bara ramlade. Men något skratt var det inte, jag lovar.

Efter en stund kändes det bättre och jag kunde resa mig upp och gå från planen. Det svullnade inte något särskilt heller till att börja med så jag trodde inte det var så farligt. Och självklart är det inget farligt, men det tråkiga är förstås att jag varken kan träna eller tävla på ett tag för springa är helt uteslutet. Efter att ha varit hos svärmor och svärfar och grillat så har det svullnat på en del på själva knölen på utsidan av vristen. Det går skapligt att gå på den så länge marken är rak och själva böjningen av foten är framåt. Vrider jag däremot lite åt sidan är det inte lika skönt längre.

Det blir alltså inget Ulricehamn i helgen (helt uteslutet) och frågan är hur det blir helgen därpå. Då är vi sex stycken som ska åka till Gagnef och det vill jag verkligen inte missa. Jag tänker åka med i vilket fall och kan jag inte springa med Elvira får väl Pia göra det.