Snabbrallor

Med snabbrallor, snabbjacka och två hundar tog jag mig tlll skogen för säsongens första lufspass. Det passar liksom bättre att kalla det för lufspass än för löppass för trots snabba brallor och snabb jacka gick det inte speciellt fort. Det gick istället tungt och sakta, men dock. Man måste ju börja någonstans som det heter. De två hundarna gjorde det inte lättare heller. Den minsta lilla svarta ska absolut inte starta i barmarks SM för som draghund fyller han ingen funktion. Däremot som bromskloss. I alla fall första halvan av passet. Sedan slog det över åt andra hållet och han började fnatta och sprang runt och trasslade in mig och Elvira i flexikopplen. Jag säger då det. Den där hunden:). Lite astmamedicin hade också underlättat för mig. Inte lätt att andas genom sugrör.

Men jag vill inte att det ska vara så här. Jag ser framför mig hur jag skulle vilja att det var. Att jag lite lättare i kroppen springer med spänstiga steg och njuter av hur lätt det går. Undrar om jag någonsin kommer att få uppleva den känslan. Hoppet är det sista som överger en, brukar man ju säga.

Just ja, jag var på Polisen och ansökte om nytt pass på lunchen. Det blev en riktig "snygg" bild. Haha. -Titta på den blå punkten med neutralt ansiktsuttryck. Jovisst, riktigt snyggt. Träffade några av mina gamla arbetskamrater och det var roligt att prata lite med dem. 1999 slutade jag där, jösses vad tiden springer iväg.