Vad skönt det är med helgdagar. Kristi himmelfärd är det visst idag. Jag är inte överdrivet kyrklig av mig så det är inget som har firats precis. Men en bra dag har det varit. Vi hade inget inbokat överhuvudtaget. Jag vaknade av att telefonen ringde tjugo i nio. En kursare hade glömt plånboken på Bruksa igår och var i desperat behov av den. Det var bara att pallra mig upp och klä på mig snabbt som tusan. Och när jag ändå skulle iväg var det lika bra att ta med hundarna och åka vidare till skogen efter att ha lämnat ut plånboken.
Jag passade på att bada Theo idag när jag hade gott om tid. Nosen rakades och faktiskt tog jag även tag i det tråkigaste, att raka hans tassar. Så nu är han fin, Lilleman. Imorgon är det Elviras tur. Kanske att jag tar Winna också. Får se hur det känns.
Det har varit mycket bus i trädgården. Det är skönt när hundarna kan gå in och ut som de vill.
Snart har jag lyssnat igenom Magnus Hedmans bok. Den är inte i närheten av lika bra som Patrick Sjöbergs eller Zlatans. Men jag gillar att lyssna på/läsa om elitidrottares liv. De har verkligen vinnarskallar så det står härliga till. När de möts av motgång tränar de bara ännu hårdare för att visa alla hur bra de är. Jag önskar jag hade lite av deras driv så jag kunde se till att min löpträning ledde framåt mot mitt önskade mål. Men när jag läser blir jag också oerhört irriterade på massmedia. Det är så galen jakt på löpsedlar så man nästan vill kräkas. Jag fattar inte hur man kan kalla sig journalist när man näst intill hittar på saker för att få rubriker. En del saker som skrivs eller sägs är helt tagna ur sitt perspektiv. Det här gäller ju förstås inte bara idrottsstjärnor eller andra kändisar utan även den vardag vi lever i. När jag jobbade på Polisen häpnade man ibland över vad som skrevs i tidningen i förhållande till det man visste hade hänt. Herregud, säger jag bara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar