Jaaa

Carina, Annette och jag åkte till Kumla för att tävla en dubbeltvåa. Perfekt att få köra dubbla lopp. Då kanske, kanske vi skulle kunna få till det i något av loppen i alla fall. Det brukar ju vara som förgjort när man jagar den där sista uppflyttningspinnen.

Första agilityloppet gick rätt ok men vi åkte på en femma i slalomingången. Typiskt. En chans kvar. Skulle vi ta den? Banan var rolig och inte på något sätt omöjlig för oss så hoppet fanns definitivt. Och ta mig tusan. Vi nollade faktisk och gick upp i ledningen. Nu började en jobbig väntan. Skulle tiden räcka? Vi blev nedpetade en gång och sedan en gång till. Fyra pinnar skulle det delas ut så nu fick högst en hund till gå om oss om det skulle bli någon till oss. Flera duktiga ekipage kvar. Nervös. Men, nej, ingen av dem fick till det. Vi slutade på tredje plats. Så glad. Så skönt att det inte blev någon långbänk av den där sista pinnjakten. Nu är vi i trean helt och hållet så nu får vi träna som tusan under vintern så vi platsar till våren:).