Dagarna rinner ut

Livet är jobbigt just nu. Men jag har i alla fall ett liv. För mormor går det utför sakta men säkert. Jag skriver inte så mycket om mina känslor här för ibland, när hon har bra dagar, läser hon min blogg och då vill jag inte att hon ska behöva läsa om sitt eget elände.

För varje dag som går minskar hennes ork och vilja att kämpa. Och varför ska hon kämpa egentligen. Jo, en anledning har varit att hon vill vara med på min mammas, hennes dotters, 60-årsdag på söndag. Men sedan då? Efter det funderar hon på att kasta in handduken, att ta bort näringsdroppet. Undrar hur lång tid det tar då? Hon kan i princip inte få i sig något på egen hand. Allt som hon tar in rinner ut genom en slang på magen.

Det gör så ont att förlora någon man älskar. Någon som har funnits där hela livet. Någon som alltid har ställt upp. Jag vill inte!