Äntligen är hon hemma, den trötta dottern. Helt slut efter en veckas handbollsspelande och allt annat de har gjort. Nöjd och glad men ledsen att det var sista året. Vad glad jag är att hon får vara med och uppleva sådana här saker. Vilken känsla det är när man går in i Stadium Arena och alla ungar tjoar och kör ramsor. Man får se filmer på det de har gjort och även en del uppträdanden från duktiga deltagare. Det är verkligen sådant hon kommer minnas från sin uppväxt. (Sonen med förstås, fast det var några år sedan nu.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar